Göteborgsposten – 21 oktober 1870, sida 1

N:o 5 vid Zmedjegatan. alla äro af stort litteraturhistoriskt intresse oc bära vittne om, huru allvarsamt och grundligt n an förr tog recensentkallet. Afhandlingarne ha neml. förut varit spridda i åtskilliga litterära tidskrifter, i hvilka Atterbom var en fl.tig medarbetare. Det intryck af sin tidsanda, som uppsatserna på grund 2 sin til komet återgifva, ökar ännu mera intresset vid karakteristikernas genomläsning, emedan man dervid trängerfmidt in i den sosforistiska äskädningen, hvars förkämpe Atterbom var, förenande med fruktbar arbetsamhet ett Ifligt sinne, hvilket äfven gör koloriten i teckningen liflig. Läsaren har således icke att här vänta sig den domarens passionsfria, lugna och opartiska stämning, som gör Svenska Siare och Skalder till ett verkligen klassiskt verk, det der skall siädse vara en prydnad för vår litteratur; men just det mera omedelbara som Lär framträder, bar ock sitt behag. Vår samtid står 1 stor tacksamhetsskuld hos den värderade förläggaren, som allt fortlarande söker att rädda ur glömskans dam våra stora tänkares och skalders verk. Vi hoppas ock, att allmänheten skall genom deltagande uppmuntran beträmja en så prisvärd förläggareverksamhet. De båda banden tllsammanstagna. prydligt utrustade och omfattande c:a 800 sidor, säljas till det billiga priset at rdr 7: 50. På den Gyldenda ske Boghandels förlag i Köpenhamun har utkommit en ny del fjerde bandets första afdelning, af det stora och i hela sin historiska ornat behagfulla och färgslande verket De tre nordiske Riges Historie under kong Hars, Christian den Auden, Fredorik den Förste, Gustav Vasa, Grevefeiden — 1497—1536, af C. F. Allen. Denna del, som är försedd med författarens porträtt i totogrefi, sysselsätter sig uteslutande med de nordiska ländernas ekonomiska och sociala förhållanden vid denna tid, allt tecknadt med den äskådliga och klara stil, som är ett så törtjensttullt drag hos denne ypperlige historieskrifvare. Af synnerligt intresse är kapitlet om böndernas och arbetsklassens s:ällning, isynnerhet för närvarande tider då en stark rörelse pågår i de flesta länder angående den icke sjelfbesutne jordbrukarens, d. v. s. torparens, frälsebondens ställning till jordegaren. Ett annat intressant kapitel är det om ståderhas ställning och förhällanden under sagda tid, hvilket tecknar i lifliga drag stadskommunernas sjelfständighet i förvaltningen af sina angelägenheter — en sjelsständighet som sedan gick förlorad och hvilken det behöåts sekler för dem att återvinna i det vås-ntliga, men äfven uppkomsten af den kamp om makten mellan de meniga borgarena och kommunalmyndigheterna, hvilken utgör ett stående kaphel i de nordiska stadskommunernas historia intill senaste tider. Skråväsendet i Norden, handeln, adelnsaställning, kyrkan och hela det sociala lifvet skildras derefter på ett sätt, som gör, att vi nästan tycka oss läsa en historisk roman. Vi kunna ej nog varmi förorda detta verk hos äfven den bildade svenska allmänheten, för hvilken det ej bör, ja ej gerna kan vara främmande. På hr L. J. Iliertas förlag i Stockholm har utkommit tred e häftet at Napoleon dan förstes llistoria a 1. Lanfrey, åtsen edes ett historiskt verk at högt in rosse. Detta hafte omfattar tiden från Marengo till konsulatet på lifstid, en med den kalle kritikerns nagelfaring skrifven teckning af händelser, hvilka, fastän, oss jemförelsevis, ganska närliggande, likväl hettills haft till hälften karakteren af en saga. Hr Lanfrey borteliter sagotecknet, i det han strängt blottar personer och händelser, med realistens skärpa. Ehuru Lanfrey bemödar sig om att vara strängt historisk i behandlingen af sitt föresatta ämne, eller rättare i teckningen af den personlighet, han bestämt sig för att skidra, synes det möjligen dock, som att känslan at Napoleonskultens ofåciela tillvaro som kult inverkat på behandlinger. Det ligger obestridligen någonting polemisktidenna, hvilket framträder i den väl breda skuggningen af Napoleon I, som, oaktadt sin astarkt utvecklade sjelfviskhet och kalla karakter, dock var en meru ska och ej ett slugt, isigt berakuande vilddjur. Ett dagblad är icke rät a platsen för at. utförligt kritisera ett sådant verk, som det här förelliggarde; vi iuskränka oss derför till att omnämna, det ett nytt häfte deraf sett dagen, i det vi hoppas, att någon af våra tidskritter skall egna dutsumma en genomtörd kritik, stödd endast på sanningskärlek och utan förutfattad mening.