Göteborgsposten – 19 oktober 1870, sida 1

UNO 5 vid Hmedjegatan. Det sist offentliggjorda aktstycket af Bismarck är ett cirkulär, som i detta sall innehåller allmänna anvisningar för Europa och hotelser emot Frankrike. Den store grefveu påpekar deri med sin karakters g:ymma vildhet, såsom en engelsk tidning uttrycker sig. de beklagansvärda följder, som krigets sorisättande skall ha för Frankrike. De tyska befälhafvarne, säger han, skola icke vara i stånd att föda Paris tvenne millioner en enda dag efter deras kapitulering. De tyska trupperna skola ha ätit upp allting inom flera daZars marsch från staden, så att det skall vara omöjligt för befolkningen att lemna staden på landsvägen, och hundratusenden skola dö af svält. Vi ämna7, tillägger han, att låta de maktegande i Frankrike bringas till ytterligheter; de skola bli ansvariga för töljderna. bet är nästan omöjligt att tänka sig en mera dämonisk logik. Hvarför anse sig konung Wilhelm och nans minister nödsakade att åsamka Frankrike dessa gräsligheter? De kunna icke befrämja Tysklands framtida säkerhet, men måste lemna efter sig hos franska folket en djup hämndkänsla, som hela generationer ej skola kunna utplåna. Ingen eröfringstörst eller maktlystnad kan rättfärdiga det ohyggliga törlängandet af detta krig. Deremot är det tydligt, att Frankrike måste uppresa sig emot de framställda fordringarne, och de sasom gräsheppor ödeläggande tyska armeerna måste dritva franska befolkningen till en förtviflan, hvars raseri ej är mindre, derför att det måste för en tid undertryckas. Det är väl möjligt, att franska nationen ändock skall se sig vanmäktig för det närvarande; men tyskarne skola återigen för sin del nödsakas att köpa sina framgångar med förfärande uppoffringar i alseende på menniskolif och industriel ruin. i En försmak häraf ha de tyska armeerna redan fått i uppväxandet af de allt talrikare guerillaskarorna, hvilkas verksamhet likväl ännu endast är förspelet till hvad som skall solja, om racekriget ännu längre fortsättes. Man har också i det tyska lägret ansett sig nödsakad att mot dessa guerillas uttärda be stämmelser, hvilka väl kunna kallas blodiga. Om en enskild man i en by t. ex. skjuter på en tysk soldat, så skall byn nedbrännas och trakten deromkring brandskattas. Dylika drakoniska påbud kunna vara föreskritna at omtanke för tyskarnes säkerhet; men de vitina alven om, till hvilken grad at officiel vildhet kriget urartat redan nu. Men det är ej nog härmed. För att tvinga Frarkrike till att atträda Elsas och en del af Lothringen, bereder konung Wilhelm sig till att skrida till det ohyggliga, vandaliska dådet att svälta ut et par millioner menniskor i en stad och bombardera denna (Paris) med alla dess skatter från vetenskapens, konstens och industriens område. Hela verlden häpnar inför denna åtgärd, att vilja förtöra jordens herrligaste stad för en tom erotring at en landsdel, hvars befolkning ej vill veta at segraren. Man vil knappast tro på denna ytterlighet, ehuru Bismarcks sista debech bebidat den med vanl g ötvermo g öphenhet. Också synes man vilja ännu en sista gäng anstränga sig, för att förekomma denna handling. intör hvilken den tyska nationen sjelt tyckes två sina händer; ty det är dock faktiskt, art stämningen inom Tyskland ej längre är så atgjordt för krigets fortsättande som den förut varit det. Detta sista försök till åstadkommande af fred kommer, sällsamt nog, från Rysslands sida — bardaren vill rädda den europeiska civilisationens metropol från de civillsatoriska tyskarnes våldsamma framfart. Efter Thiers underhandlingar i Petersburg började den officiela ryska pressen anslå en allt fredligare ton, ehuru ännu med en viss sörsigtighet. Först ogillade -Journal de 51. Petersbourg ganska bestämdt den transka provisoriska regeringens beslut att, efter underbandlivgarnes strandande mellan Bismarck och Favre, sortsäua kriget till det yttersta och uppskjuta valen till den konstituerande församlingen. Centralregeringen, sade bladet, påtager sig ett sådant ansvar, att llistorien, om hon än kan nämna män, hvilka burit lika stort ansvar, likväl icke i sina tideböcker antecknat nagot stör:e. Den ryska journalen, som syntes göra en bestämd skiljd d nad mellan den moderata delen uf franska regeringen, Jules Favre, och den extrema Gambetta, innehöll två dagar derefter en ny