Göteborgsposten – 18 oktober 1870, sida 1

disposition, icke sjelf har att disponera flera än ett rum, och detta beläget på en rankig vind fem trappor upp... En tredje vän, som äfven pr posto låtit dig förstå, att han intager sina måltider på ett hotell, i komfort och elegans vida öfverträffande sjelfva Rydbergs, skall, då I nu promeneren på Broadway, med ett otåligt utrop: Åkom! Jag är f-n så hungrig, fatta din arm och draga dig ned i en ingalunda inbjudande gränd och vidare in i en stor, at menniskor uppfylld sal, der vid långa, utefter hela rummen löpande bord med tillhörande bänkar serveras mjölk och bröd och ingenting annat. ) Sedan du några dagar helt sorglöst sett dig omkring i den stora staden och derunder tagit din kassa ganska nära, börjar du höra dig om efter en passande, en dig ansiaende emploj .. Du vänder dig för den angelägenhetens skull till dina vänner och landsmän. Några bland dessa vilja, men kunna icke, hvaremot andra åter, innan du hunnit framföra ditt ärende, draga öronen åt sig och tydligt visa dig, att du faller dem till besvär och att de helst önska vara af med dig. Emellertid har du snart gjort ai med din sista cent. Du börjar förtvifla ... Dustuderar tidningsannonserna och går efter deras anvisning först till de större affärsmännen och sedan till de mindre handelsmännen, men blir öfverallt afspisad med den upplysningen, att du ej kan användas, att för den sysselsättning du fikar efter finnes tillräckligt, mer än tillräckligt många af sådana som varit i landet hela sitt lif eller åtminstone under flera år och hvilka således hafva steget före dig. Dina vänner och bekanta, äfven de som först mottogo dig vänligast, säga dig slutligen rent ut, att du må skylla dig sjelf etter du varit nog dum att söka lyckan i Amerika; och deras sammanstämmande rån blir det, att du må gå ut och taga hvad arbete du kan få fatt i. Hugg ved, säger den ene; sopa gatan, uppmanar dig den andre; Åerbjud dig att rengöra skutorna vid hamnen, tillråder den iredje 0. s. v. Dessa ord skola ej tillropas dig på skämt, utan på det renaste allvar. Gå ut och arbeta på Jeruvägen; så har jag och många med mig fått göra-, tilltalar dig din tillgifnaste och mest rättänkande vän i det han sticker dig ett par dollars i handen och önskar dig lycklig resa. Och tager du det klokaste parti som erbjudes dig, skall du inom kort återfinnas in i landet såsom en välbestäld — railsläggare eller gruskörare. Såsom sådan har du sedan tid att ångra ditt förhastade steg. Du måste tro, att den här upprullade taflan, så mörk den än må synas, dock eger motsvarande skuggor i verkligheten. Jag har sjelf bland våra egna harv. landsmän sett f d. löjtnanter följa omnibussar såsom biljettförsäljare, f. d. stora vinhanudlare arbeta såsom murarehanutlangare, f. d. kassörer gå till och ifrån husen såsom vedhuggare, f. d. possessionater hållas vid ham arne såsom schåare, f. d. handelsbokhallare bära plank vid sågverken o. s. v. Jag har sett manga af sådana olyckliga landsmän — olyckliga derför att de, vid minnet af hvad de varit och vid tanken på de selslagna förhoppningarne, icke kunna förlika sig med sitt öde. Men jag har påtraflat högst få af den s. k. bättre samhallsklassen som efter hitkomsten funnit skäl att rosa mark den. — Hit till S:t Paul hafva under de senaste m: naderna anländt minst ett tiotal af unga landsmän, handelsbokhållare och skrifvare, som alla med en mun bittert beklagat, att de ej fått lära något yrke. Några af dessa hatva här i staden lyckats erhalla plats i de handelsbodar, som bland i Minnesota buende skandinaver räknar ett större antal kunder. Men den med en dylik anställning förenade månadspenningen är så liten, att den nätt och jemnt sorslår till mat och husrum. Andra hafva begitvit sig härifrån och arbeta nu hos jordbrukare i trakten häromkring, på jernvägarne eller vid sågverken. — Matte den varning, jag nu uttalat, blifva till någon nytta! Det ligger icke den allra ringaste öfverdiit i min skildring, hvilken hundratals af dina här förut varande vänner skola i tysthet erkånna träffanuc, om de än af en mängd lätt begripliga skäl aldrig skola högt och öppet inför dig eller en hel allmänhet vilja bekräfta densamma. De flesta af dem, som skrifva hem, ljuga tyvärr i egen pung. Genom de amerikanska tidningarne torde tidningarne i Sverige tått sig bekant och i sin ordning underrättat allmänheten om, att grefve Lewenhaupt, den svensk-norska charge-daffairen, gjort en tur omkring i de vestra staterna. Det är icke längre un 14 dagar sedan han infann sig här i St. Paul efter att hafva aflagt ett besök i Chicago. Jag har försport att grefve Lewenhaupt under sina inspektionsresor till de skandinaviska settlementen iakttager cn sjelfständighet, som låter tydligt förstå, att han icke sätter full lit till andra vittnesbörd än dem, hans Å