Göteborgsposten – 18 oktober 1870, sida 1

Bref från Amerika.) (Korresp. till Göteborgs-Posten.) S:t Paul, Minnesota, d. 13 Aug. Det icke så längesedan undertecknad från Sverige fick sig tillsändt ett bref af ungefär följande lydelse: Ni torde minnes mig fastan vår bekantskap ej hörer till de äldsta? Jag är underotficer vid Frevemente och gymnastiklärare vid lägre elementarlaroverk. Dessa båda befattningar samt ätskilliga bisysselsättningar utom desamma inbringa mig 1500 å 1700 rdr pr år. En obetydlighet, som ni finner! Jag har funderat på att resa till Amerika; har en bror, en dugtig pojke, som nyligen gift sig med en dansös, af hvilken han lart Terpsichores ädla konst. Vi hatva utlagt en plan: Vi resa alla tre till det törlofvade landet och etablera i någon af dess större städer ett med dansskola förenadt gymnastiskt institut. Tvätusen rdr kunna vi anskafta. En del deraf går åt till reseomkostnaderna, och den återstående delen torde vara tillräcklig att i Newyork, Boston eller Chicago sätta detta påtänkta företavet i gång. Hvad säger ni om ideen... Låter den icke försvara och utföra sig kanske?... Jag är nästan ötvertygad derom, men kulle dock vara an tryggare, om ni ville öfversända några råd och upplysningar, grundade på den erfarenhet, ni förvärtvat under edert vistande i Amerika. Svaret blet at ungetar följande innehåll: Ni tänker på att bli gymnastiklärare här i landet, men tillat mig säga eder: det kan lätt inträffa att ni, lyckligt och anländt hit, först tvingas att sjeli intaga en discipels plats. Vi hafva här en gymnastiklärare, som heter Nöd, och dennes metod torde ganska betydligt skilja sig ifrån den af eder antagna. Han gitver sina otningar företrädesvis antingen i de stora salarne under jorden, i grufschakten, eller på öppna fältet under en brännande sol, vid jernvägsanlaggningar o. d. Och de rörelser, han meduelar, torde komma att företalla eder något för våldsamma. Jag har sett dem pressa ymnig svett från alla, suckar och tårar från många af dem, som hitkommit med glada törhoppningar och icke mera beredda, än ni tyckes vara, att möta verk gheten. Eder bror och svägerska kan jag förespå att, i handelse de komma hit ötver, icke blir deras dans en på rosor. Stannen hemma! Det är mitt rådBåde före och efter det jag atskickade detta svar har jag emottagit många likalydande förtrågningar från personer som, oaktadt de förklarat sig hemma i Sverige hafva ett mer än nödtorftigt uppehalle och fastan ej tillhörande den egentliga arbetsklassen, kännt ingen högre önskan an att komma till Amerika. IIandelsbetjenter och kontorister utgöra det öfvervägande antalet af uem, som utbedt sig råd från mig. Hittills har jag besvarat åtminstone hvartannat af sådana bref. Mitt råd har varit lika till alla: slå resan ur hågen; men jag kan tyvärr icke tvifla på, att ju en del af dem, som mottagit detta af öfvertygelse och välvilja dikterade uislåg, packat in och rest hit det oaktat. Några hatva ej velat nöja sig med ett första yttrande utan ånyo tillskrifvit mig, dervid än utförligare utlaggande sina planer och förhoppningar samt uppmanande mig att taga allt i noga öfvervägande för av sedan — tillråda dem att komma hit. Att jag lagt sådana skrifvelser åsido, må ingen undra på, helst som de flesta af författarne varit mig fullkomligt obekanta. Göteborgs-Postens red. skall måhända tillåta mig att en gång 1ör alla få i dess tidning införa ett bref, vilket må anses såsom ett för alla hrr kontorister och bokhållare m. fl. at samma slag som skrifvit eler komma att skrifva till mig, gemensamt. Broder Thomas! Du har frågat mig, huruvida jag vill tillråda dig, en välbeställd Stockholms-kontorist med 2,000 pr år, att packa in och begifva dig af till det lyckliga landet på andra sidan oceanen. Se här ett ärligt svar, hvilket meddelas dig så här öppet, på det en och annan af dina vänner, som umgås med samma spekulation, äfven måtte draga nytta deraf: Antagom att du verkligen begåfve dig på vi rots alla varningar ar en vän, som har snart sagdt otaliga exempel att andraga såsom grund ör sina påståenden. Intagen af de mest öfverspända förhoppningar sätter du med ett slags hänförelse din fot på Amerikas jord. Du uppsöker några gamla bekanta, som före dig anländt hit och at hvilka de flesta tillskrifvit dig, eatt de här hama ått allt i öfverflöd af verluens goda gåfvor; men till din förvåning finner du, att en som uppgitvit sig vara kassör på ett större amerikanskt handelskontor, i sjeltva verket icke är mer eller mindre än det sista biträdet hos en tysk puttelkrämare; att en annan som mer än en gang, på ett älskvärdt sätt skamtande, brefligen inbjudit dig: kom hit öfver och helsa på en vacker dag; min lilla fint möblerade, tre rum inncehällande ungkarlsvåning skall stå till din ) Införandet af ofvanstående bref har till följd af bristande utrymme kommit att en längre tid fördröjas. Red.