Göteborgsposten – 18 oktober 1870, sida 1

dock snart dämpad utan att ha hunnit förorsaka någon skada af betydenhet. I ett kök i grosshandl. D. O. Franckes hus vid Stora Nygatan förekom vid 12 tiden igår på middagen ett mindre anbud till eldsvåda, hvilken fara dock afböjdes af husets eget folk innan en från brandstationen vid Gustaf Adolfs torg reqvirerad spruta bunnit anlända till stället. Bismarck och svenska pressen. Under denna rubrik innehåller engelska tidn. -Pall Mall Gazette en liten uppsats, som vi här nedan meddela. Man finner häraf att det steg svenska regeringen tog, när hon i Berlin uttalade sitt beklagande öfver en tidningsuppsats, för hvilken ingen med törhällandena bekant någonsin kunnat tillägga henne ansvarigheten, ådragit sig uppmärksamhet äfven i utlandet. Såsom lätt skönjes, är nemligen den ironi, hvilken genomgår uppsatsen, lika mycket riktad mot vårt land som mot England. — Följande är lydelsen i den engelska tidnings artikeln: Konsten att se skogen genom tråden är efter hvad det vill synas lika litet hågkommen i rår tid som den alltid har varit. Vi engelsmän, till exempel, fortfara att prata och skrifva som om kapitulationen i Sedan ej helt och hållet förändrat hvarje europeiskt lands ställning och utsigter. Hvad oss sjelfva beträffar äro vi fortfarande blinda för storleken af den klyfta som skiljer Gladstones Engiand från Cromwells England, eller tillochmed från Palmerstons England. Våra opinioner och önskningar gälla lika litet som Costa Ricas eller Sveriges opinioner och önskningar, och dock fortfara vi att yfvas och ge lexor i en stil, som kunde varit passande då Cromwells standar svajade på Windsor Castle, då Chatham och Clive suto vid Downing-street, då Blake och Nelson voro i amiralitetet, då Svarte Prinsen och hertigarne af Marlborough och Wellington voro vid arm6en. Vi nämnde Sverige, och det är af Sverige vi nu kunna lära en lexa. Likt England var Sverige en gång en stormakt. Gustaf II Adolf, Carl X Gustaf och Carl XII voro lika mäktiga, hvar och en i sitt slag, som Cromvell, Wilhelm III och Georg III. Etter deras ridderliga bedrifter följde Gustaf III:s svaga vandrande-riddareperiod, och slutligen kom Bernadotteska perioden. Sverige viste nu att dess betydande roll var utspelt, och det upphörde att gynna de stora makterna med vänliga råd. Nu nyligen har Sverige visat att det uppskattar betydelsen af de nyaste törändringarne i den europeiska maktställningen. Alla svenskars sympatier ha varit och äro med Frankrike; men den svenska regeringen misstänker att, sådana utsigterna nu äro, den tid ej är längt aflägsen då hvarje kabinett i Europa, undantagande det ryska, skall nödgas taga sina ordres från Berlin. Sverige ligger i alla händelser för nära Kiel och Als att kunna riskera att utsätta sig för huset Hohenzollerns dåliga lyane, och det måste gå försigtigt tillväga. I Sverige råder fullkomlig frihet i tal och skritt, och tidningarne ha på sista tiden varit öfverfyllda af välgångsönskuingar för Frankrike. Den svenska neutraliteten är ej välvillig? mot Preussen, och svenska skämtare ha gjort sig lustiga öfver det teologiska elementet i kungens at Preussen telegrammer. Dock ha de alltid sökt uttrycka sig med en passande återhållsamhet, så att Preussen ej haft någon positiv anledning till klagomål, eller åtminstone ej till några otficiella protester. Men i en olycklig stund kommer en Stockholmstidning, som har privilegium på att e. hälla officielia arnonser, med följande anmärkningar: (Nu följer en öfversättning på engelska af Posttidningens bekanta, örverklagade artikel). Sedan den preussiske ministern i Stockholm inhemtat kännedom om denna artikel, skickade han den till Berlin, der man ausåg den som ett förolampande utfall mot suveränen. Den preussiska regeringen — förklarade utrikeskabinettet i Berlin — satte stort värde på pressfriheten. Preussarne hade alltid bibehållit och värderat denna skatt i sitt eget land, och de skulle, med Guds hqelp, alltid respektera den och gynna dess tillvaro äfven utomiands. Men sådana ursinniga anfall mot suveränens person tillhörde en annan sakernas ordning, och utan tvifvel skulle man i Stockholm fästa behörig uppmärksamhet vid förolämpningen. — För två månader sedan skulle de stolta svenskarne ha besvarat en sädan vink i den gamla Wasa-stilen. Men de veta hvad den nya svängningen af lyckans hjul har att betyda. Derföre skyndade de att, med lämpliga eftergifvan den och ursäkter, svara att den nämnda tidningen ej var officiel, men att de genast skulle taga sitt förhålande till densamma i öfvervägande, tydligen menande att det kungjorda monopolet skulle suspenderas eller indragas. Denna försigtighetspolitik har mycket afhandlats i Stockholm och ett par af hufvudstadens ledande tidningar ha skarpt klandrat en. Tenorsängaren Fogelberg, hvilken, utgången från vår stad, genom flit och ihärdigbet redan gjort ganska vackra framsteg på 2 1 L28 . AAe— — rr