Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 2

Article Image
tala i telegrammer aldrig om missöden, och pålitliga notiser från Paris kunna först senare bana sig väg ut. Ett af dagens telegram berättar emellertid från preussiska högqvartet, att de tyska trupperna ännu inneha samma ställning kring Paris, som de intogo d. 19 Sept. Detta är möjligt, men de franska underrättelserna hålla sig, synes det oss, till de mera framskjutna angreppsställnmgar, som tyskarne sedan d. 19:de intagit. Samtidigt med dessa tillfredsställande nyheter erfara vi de glädjande underrättelserna, att såväl Loirearmåen fått sig en kraftig och duglig befälhafvare, som äfven guerillakriget i Vogeserna har erhållit en gammal bepröfvad chef, ja, att den franska försvarsorganisationen synes skola återtå en kraftig, lefvande ande. Garibaldi, som af den republikanska regeringen i Tours utnämnts till fransk general och chef för alla de oregelbundna trupperna, har begifvit sig till Vogesernas departement och inträffat i Besangon (i departem. Franche Comte), der han blifvit med utomordentlig hänförelse emottagen. Både det södra Elsas och Vogesernas departem. äro fulla af bergsträckningar, hvilka i hög grad gynna guerillakriget, Garibaldis egentliga element. Den 14:de tyska armekåren under general Werder, befälhatvare öfver den tyska belägringsarmeen utanför Strasbourg, som fått till uppgift att betvinga och besätta det sydliga El sas samt tillstötande trakter af Lothringen, skall troligen snart få att göra med den gamle friskare-organisatören. De tyska tidningarne visa sig häröfver mycket förbittrade. Ett dylikt blad utbrister: Han egnar sig åt en till hälften förlorad(?) sak och skadar sitt fäderneslands i Tysklands ögon, emedan han vill samla hundradetal (tusende?) af sina forna vapenkamrater omkring sin fana. Han begår ett brott mot folkrätten, ty det kan ej på något sätt ursäktas. att en borgare från en neutral stat deltager i tvenne andra makters kamp (IJ. Han löper vidare fara att bli behandlad som fribrytare, om han faller i de tyska truppernas våld. General Bourbaki, parisergardets beryktade chef, hvars mystiska resor från och till Metz under senare veckorna varit föremål för mycket omtalande i de utländska tidningarne, har anländt till Tours, der ban på jernbanestationen blef med entusiasm helsad. Han blef genast emottagen af den t. f. krigsministern Cremieux, hvilken han erbjöd att ställa sig i republikens tjenst. Detta anbud har emottagits och Bourbaki har blitvik utsedd till chef för de försvarskrafter, som äro under organisation vid Loire och i allmänhet i södra Frankrike. Man skall således här ha ett namn och en man att hålla sig till. Bourbaki är alskad af soldaten, han är tapper som ewt lejon och säges ega goda fältherretalanger. Kanske skall hans nu åter i det öppna krigets vågskål kastade svärd komma att bli at stor vigt. Bourbaki är 56 år gammal född i Paris (af grekisk härkomst). I striden vid Gravelotte d. 16 Aug. visade det kejserliga gardet under hans anförande en ojemförlig tapperhet. Det är sannolikt, att Bourbaki med sin resa från Metz till kejsarinnan EugÅnie i England hatt till syftemål att af henne, som han ansåg för Frankrikes regentinna, er hålla tillåtelse att stalla sig i republikens tjenst, hvilken tillåtelse kejsarinnan naturligtvis äfven beviljat, sättande, hon såsom sin gemål, Frankrikes räddning främst och kejsardömets sak i andra rummet. Bourbaki skall genast så sysselsättning och vigtiga uppdrag, ty de vid Orleans segrande tyska trupperna under v. d. Tann ha redan här gått öfver Loire, befinna sig således på södra Loirestranden och hota Bourges och Nevers, vid hvilka båda platser stora franska armåeläger af en del linietrupper, men mest mobiloch nationalgardister äro bildade. För att betrygga sin reträttlinie, ha tyskarne äfven besatt flodöfvergåogarne vid Beaugency (sydvest om Orlåans) samt Jargeau och Sully (sydost om Orleans). Den ofvan antydda organiserande kraften är grefven af Palikao, som nu äfvenledes erbjudit sin tjenst åt den republikanska regeringen, hvilken troligen icke skall vägra att mottaga anbudet. Från Gåneve telegraferas till Neue freie

17 oktober 1870, sida 2

Thumbnail