Göteborgsposten – 15 oktober 1870, sida 1

—ss— (— ä — —— ifva ner försök till en svensk dramatik — ;ågot som man, om med fog eller ej, lemna ri nu derhän, otta förebrått svenska tidningscritiken — utan det har helt enkelt skett lerföre, att vi anse, att den som besitter ett å solidt, eget grundkapital som hr Hodell, ingalunda beböfver låna, minst från das grosse Vaterland. Såväl den dag, som i dag är, som morgondagen erbjudas musikaliska förströelser al j vanlig art. Hr Azel Stål ger i afton en konsert i elementarläroverkets sollennitetssal med biträde af vårt samhälles bästa musikaliska krafter af båda könen. Programmet, i sin helhet intressant och omsorgsfullt valdt, upp: tager bl. a. andra afdelningen af Gades berömda tondikt Korsfarerne och en qvartett ur Rossinis Stabat Mater. Hr Stål, som numera är bofast härstädes och som jemte sin fru härstädes öppnat en redan talrikt besökt sångskola, gör med denna konsert sin debut inför den större allmänhetev. Inom enskilda kretsar har han redan stadgat sitt anseende som en grundligt bildad musiker, skicklig och samvetsgrann lärare. Imorgon middag ger underbarnet? Ottilia Lundegvist, som dock, om vi ej misstaga oas, är en hel mamsell, en matine i Excercishuset, med biträde af signora Monti och Beyerböckska kapellet. M:ll L. lärer besitta en altröst af öfverraskande styrka och omfång — men det är icke allt, hon är ej mer än 28 tum hög — liten, men ändå stor, påstår man. Fritz Ahlgrensson, Emil Robergs genialiske lärjunge, hvars talang förskaffat honom mästarebretvet ej allenast inom fosterlandet utan äfven hinsidan Sundet, uppehåller sig f. n. härstädes, efter hvad det förljudes, i afsigt att här anordna en soirs. Den unge konstnären ämnar nemligen realisera en länge närd önskan, att under ett längre vistande i utlandet göra ytterligare studier i sin konst och det är för förstärkande af reskassan, som soirn anordnas, i likhet med hvad som skedde i Stockholm för några veckor sedan. Tyvelsutan skall Göteborg äfven i detta afseende häfda sitt rykte som konstens och konstnärernas vän. Vattenledningsfrågan, d. v. s. den sida deraf som berör oss litet hvar, nemligen reglementet och taxan, har under tvenne Thorsdagar utgjort föremål för ganska lifliga debatter inom stadsfullmäktiges rädsförsamling. Då ärendet likvisst ännu är långtifrån utagerad, afhålla vi oss från alla reflexioner — men undantag af en enda. Ordspråket säger: In vino veritas; med anledning af en och annan hvass replik under diskussionen sistl. Torsdag känna vi oss frestade att tillämpa detsammma på — vattnet. Under förhandlingarne upplystes jemväl bl. a. att vattenledningen redan införts i c:u 120 hus, en, i sanning, god början. Trädgårdsföreningens styrelse, som, efter hvad förut omnämnts, beslutat vattenledningens införande i parken och avläggandet at en springbrunn midtför stora ingången vid Gamla Allen, har derom afslutat kontrakt med hrr Ramberg Bauer. Idag gäller det! Hvad då? Om ni skall vinna högsta vinsten på Konstflitslotteriet eller ej. Högsta vinsten är ett utmärkt piano af Billbergs fabrik och de öfriga vinsterna — nå ja, det der kan ni just sjelf ta reda på, vinstlistor tillhandahållas i lotteriets utställning ä Museum, der ni äfven har tillfälle at taga sjelfva vinsterna i betraktande, ni kan ju gå dit en liten stund — det kostar ingenting! Och vill ni sedan efter detta gratisnöje för en 25:öring förskafta er en stunds konstnjutning, så var god stig upp i Musei tafrel galleri. Ni skall der finna mycket nytt och betraktansrärdt, deribland Gertners porträtter i olja och krita intaga ett framstående rum. Prof. Gertner har blifvit mycket olika bedömd; å ena sidan upphöjer man honom till skyarne, å den andra ropar man på alltför krass mate rialism. Oss synes det att prof. G. i sitt slag är en mästare. Hans porträtter ega detta lit, detta uttryck, som gör att man nästan väntar att de skola blinka med ögonen och öppna läpparne för att tilltala oss. I behandlingen af detaljerna är prof. G. oöfverträfflig: hår och skägg, ögats emalj, guld och briljanter målar ingen bättre än han. Det såges, att prof. G. för närvarande är sysselsatt med att måla — schy! Det är en hemlighet. Det är för märkvärdigt! yttrade en person häromdagen, på eftermiddagskaffet tömmande det ena glaset likör efter det andra. — Hvad då: — Att jag ej kan få den förbaskade kaffesmaken ur munnen! — Och det var ej heller underligt. Mannen tömde glas på glas af Cräme de Mocca — en för honom dittills obekant likörsort. Göteborg d. 15 Oktober 1870. Mindre teatern, Den gamla komedien Don Cesar de Bazano hade i går utöfvat sin vanliga dragningskraft, och Mindre Tea