Göteborgsposten – 13 oktober 1870, sida 2

sy-le-Roi (se gårdagens tidning). De måste derför först draga sig tillbaka ända till norr om Etampes, förlorande de kreatur de redan utskrifvit. Ansenligt förstärkta gjorde de åter front mot fransmännen, med hvilka de levererade en strid vid Etampes. Fransmännen tillbakakastades, men höllo åter stånd vid Artenay, der de ånyo blefvo slagna med stor förlust i tångar, ehuru de dock kunde, enl. fransk berättelse, sätta fast fot i en skog norr om Orlans, så att denna stad ännu icke besatts af tyskarne. I afseende på den vigtigaste punkten, belägringsarmens proviantering, äro dessa händelser väl icke af någon egentlig betydelse, eftersom hela denna trakt redan förut skall vara Åutäten af sjelfva de franska trupperna. Armö6ens ställning i afseende på provianten är prekär. Proviantkolonnerna från Tyskland skola väl, i förening med det som kan uppdrifvas, skydda armeen mot fullständig hungersdöd; men det oaktadt är ställningen obestridligen sådan, att det högsta tyska armåbefälet måste söka att genomdrifva ett snabbt om ock hänsynslöst afgörande; ty Loirearmen måste komma att bli besvärlig för den tyska armeen. Man kan ännu icke med riktig kraft mota denna Loire-arm, om man icke vill känbart minska cerneringsarmen, och de mot Urleans framskjutna trupperna skola väl snart tvingas att åter vika tillbaka. För att framtränga med tillräckligt stor styrka met söder, behötva tyskarne således antingen nya stridskrafter — men de franska truppernas uppträdande i trakten af Luneville skall der engagera en ansenlig styrka —, eller ock måste de utanför Paris och Metz bundna krafterna göras fria. Ett kraftigt uppträdande utanför Metz är, enligt sjelfva de preussiska berättelserna, ändamålslöst. Denna fästning kan endast genom uthungring tvingas till att gifva sig. Det återstår således, för ett framryckande mot söder, endast armen utanför Paris, ty armåen i Elsas skall finna tillräcklig sysselsättning vid Schlettstadt, Neu-Breisach, Belfort och Langres. Det tyska armåkommandot skall på dessa grunder, så tort tillräckligt med grofva kanoner anländt utanför Paris, för att bevara sig sjelf och sin armå, gripa till ett snabbt afgörande, till hänsynslösa åtgärder mot hufvudstaden. Man skall således först försöka med ett bombardement och, om detta ej uppfyller sitt ändamål, skrida till ett våldsamt angrepp Telegrafen skall derför antagligen komma att med det snaraste bringa oss vigtiga upplysningar i detta hänseende. Nu vinner äfven frågan om Pariserbesättningens utsigt till försvar ett ökadt intresse. Korrespondenten ifrån denna stad till Daily News, hvilket blad hittills varit i en äcklig grad partiskt tör tyskarne, säger, att de franska rustningarne i Paris nu bragts till den fullkomlighet, att man bar allt skäl att antaga, att ett eventuelt angrepp på staden från preussarnes sida skall bli tillbakaslaget. Med hvarje dag, som förgär, säger brefskrifvaren d. 2 d:s, minskas utsigten till en lycklig framgång iör preussarne. De franska ingeniörerna ha lagt i dagen en framstående skicklighet vid de olika försvarsarbetena, och den beväpnade styrkan har slutligen blifvit så mycket inöfvad, att enhet åvägabragts mellan de olika afdelningarne. Ett bombardement kan endast bli partielt, tills fienden tagit flera af fästena. De finnas, som salvelsefullt gåädja sig öfver den sköna synderskans — Paris — upptuktelse, och mena, att hvad som nu sker henne, är följden at hennes demoralisation. Synderskan torde dock mest ha öppnat sin betärfamn för andra länders vällustingar, ej minst de tyska, och hetärerna förskritva sig äfven till stor del från andra länder. För öfrigt torde den nu bortkörda demi-monden ej gifva konung Wilhelm rätt att synda; ty en synd mot menskligheten är det att förstöra verldens hufvndstad, såsom man i alla länder betecknat Paris. Amerikanska ångaren Lafayette har nu anländt från Newyork till Havre, medförande 150,000 gevär, 6 millioner patroner, 417, mill. kilogrammer cokes och 150 man frivilliga. Enligt underrättelser från Versailles har