Göteborgsposten – 12 oktober 1870, sida 1

Detta var allt som blef yttradt om mr Burkham; men det talades ej vidare om spökhistorier och en viss förstämning blef rådande hos sällskapet. Theet blef snart inburit och kort derefter kom mr Sheldon. — Jag önskar samtala med er litet sedan vi druckit the, Hawkehurst, yttrade han i det han tog en kopp ur Georgys hand och drack den på stående fot. Om ni vill komma ut i trädgården och röka en cigarr, kan jag säga allt hvad jag önskar säga på några minuter; sedan gå vi tillbaka igen. De båda männen gingo ut, tände sina cigarrer och rökade en stund innan mr Sheldon började tala. — Då jag samtyckte till att antaga er som miss Hallidays trolofvade, min bäste Hawkehurst, yttrade han slutligen, sade jag er att jag handlade såsom högst få verldsmän skulle ha handlat, och jag sade sannt. Sedan jag lemnade er detta samtycke har jag gjort en mycket öfverraskande upptäckt, en upptäckt som försätter mig i en alldeles ny ställning med hänsyn till detta ämne. — Verkligen! — Ja, mr Hawkehurst; jag har fått reda på att miss Halliday, den flicka som jag trodde vara helt och hållet beroende af mitt ädelmod, är arfvinge till en stor förmögenbet. Ni kan naturligtvis inse huru allt detta ändrar saken. — Jag inser det, svarade Valentine allvarsamt; men jag hoppas ni skall vara öfvertygad om att jag ej hade ringaste id om miss Hallidays ställning då jag bad om