Göteborgsposten – 11 oktober 1870, sida 2

Reminiscenser från Sådan. En korrespondent till en engelsk tidning skrifver d. 29 Sept.: Innan det stora slaget vid Sdan var Libramont blott en obetydlig jernvägsstation på Luxembourgbanan. Under de sista tre veckorna har den varit en af de lifligaste, mest befolkade och bullersammaste platser i Europa. Det är i första rummet dit man i åkdon transporterar de sårade, för att derifrån sända dem vidare med bantäg till Aachen eller Köln, och det är der som mängden af dem som ha Sedan till mål för sin resa lemna bantåget. Följden deraf är att det råder en oerhörd trängsel på platformen vid Libramont. En engelsman skulle kunna tro att en kapplöpning förestode i grannskapet. Utanför stationen är en brokig samling af folk af alla klasser och skepnader, och på båda sidor om vägen äro stånd der förfriskningar af alla slag, mat, dryckesvaror och tobak utbjudas. Bland dem som besöka slagfältet finnes naturligtvis en hel mängd engelsmän. men det öfvervägande antalet utgöres af belgier, af hvilka några tyckas vara ditförda af mera praktiska motiver än ren nyfikenhet. På slagfältet vid Sedan blefvo sannolikt flera vapen bortkastade än på något annat slagfält i nyare tider och innevånarne i trakten ha samlat Chassepot-gevär och bajonetter som de sälja till resande. Den dag jag var der kunde man köpa ett Chassepot-gevär för halfannan franc, och en bajonett kostade från fyra sous till temtio centimer. Dessa billiga priser tycktes ha uppväckt spekulationslustan, ty en hel mängd turister återvände till Brässel med hela kistor fulla af Chassepot-gevär. Om Sdan har lidit af kriget, så har deremot Bouillon, den närmaste staden i Belgien, riktat sig derigenom. Hotel de la Poste — i hvilket kejsaren tillbragte sin första natt af fångenskap — är naturligtvis öfverfyldt af resande, fem måste bo i hvarje rum och öfver hela staden äro sängplatser eftersökta till enorma priser — tio francs för natten anses mycket billigt. Ingen skulle kunna föreställa sig att Såsian är en nyligen eröfrad stad. Den är garnisonerad med landtvärn, men soldatesken är långt mindre framstående än i vanliga franska garnisonsstäder. Bodarne äro öppna, affärerna tyckas gå sin jemna gång, man kommer in och ut utan minsta hinder. Ingen frågar efter pass, blott pickelhufvan och den blå uniformen visa att något ovanligt inträffat, Detsamma kan sägas om byarne rundtomkring. Här och der är ett tak skadadt af en granat, men detta är också alltsammans. Inga skördar blefvo nedtrampade utom potatislanden, och af dessa såg jag åtskilliga som ej tycktes sämre derföre att en strid utkämpats på dem. Det finnes dock ett förfärligt undantag. Vid denna tid är namnet Bazeilles kändt öfver halfva jordklotet såsom namnet på den plats, hvilken utgjort skådeplatsen för kriget i sin rysligaste skepnad. Ingen beskrifning kan dock gifva en fullkomligt riktig föreställning om den förstörelse som öfvergått nämnde plats. Allt som kan sägas är att den för en månad sedan var en vacker, liflig by, eller snarare småstad med ett dussin gator och närmare 3,000 innevånare. Der funnos en mängd goda butiker, kafser, rader af prydliga hus och alla tecken till trefnad och lycka. Nu är halfva antalet af dessa hus blott svarta, remnade väggar; den andra hälften representeras endast af grushögar. Från ena ändan af byn till den andra finnes ingenting qvar som kan kallas ett bus. Jag ser att hertigen al Manchester tillskrifver granaterna ödeläggelsen; men den tycktes mig vara alltför fullständig för att ha blifvit förorsakad endast deraf. Granater torde väl ha satt eld på en mängd af hus; men de måste ha lemnat några här och der orörda; byn bestod dessutom ej uteslutande af träbus, liksom byarne vid Moselle, hvilka skulle brinna ner från ena ändan till den andra om man satte eld på något af deras hus. Nära Bazeilles går jernvägen öfver Meuse och ofvanför jernvägen i sydvest resa sig de höjder på hvilka tyskarne plötsligt visade sig morgonen den 31 Sept. Hela raden af kullar förmörkades af preussare, sade ett af ögonvittnena. Det synes ha varit den gamla historien, som så ofta upprepats i detta krig Fransmännen på denna sidan om Meuse blefvo ösverraskade. On faisait la soupe. sade qvinnan i banvaktarstugan till oss, då preussarne öfverföllo dem. Med beundransvärd filosofi ville fransmännen först förtära sin soppa, hvarefter de marscherade i väg. On faisait la soupe tycks ha varit en stående början till berättelserna om hvartenda slag i detta krig. Så var det vid Wissembourg, så vid Spicheren, så var det med de Faillys kår. Franska soldaterna berömma sig med rätta öfver att vara förträffliga kockar i fält; men för