Göteborgsposten – 10 oktober 1870, sida 2

sDaily News meddelas, att ett preussiskt batteri d. 2 på e. m. förstörde med granater en bro, som fransmännen slagit öfver Moselle. Byn Moully-les-Metz brann härvid ned. D. 5 d:s telegraferades till Times: Fransmännen hafva från Quelen underhållit en fruktansvärd eld. Hälften at Strasbourgs belägringskanoner kommer hit. Preussarne ämna beskjuta Metz. Vid ett af de sista utfallen, som företogs af besättningen i Phalsbourg lyckades ett antal friskyttar undkomma ur fästningen och slå sig ned i skogarne. Härigenom ha de wirtembergska belägringstrupperna råkat ut för åtskilligt obehag, i det att de harcelleras oupphörligt. En officer från deras läger tillägger i ett bref: De strängaste åtgärder vidtagas mot dessa friskyttar; den, som blir tillfångata gen, hemfaller åt krigsrätten, och denna bestraffar dem med döden. Från det preussiska högqvarteret meddelas, att förberedelserna till ett regelbundet angrepp och bombardement mot Paris nu äro fullbordade; belägringskanonerna och mörsarne ha anländt. Den konstituerande franska nationalförsamlingen skall sammanträda i Tours. I Marseille har hållits revy med ötver 30,000 nationalgardister. I Nantes har upprättats en mitrailleusetabrik. Från Nordamerika väntas en betydande sändning af vapen. Man fruktar för italienska intriger i Nizza. I Pall Mall Gazette berättas en mystisk historia om en fransman, som för någon tid sedan kom till Hastings och sökte audiens hos kejsarinnan Eugenie: -Han blef afvisad, men uppsökte då kejserlige prinsen på en af dennes promenader och risste att med tal och entusiasm för det fallna kejsardömet vinna prinsen, så att han efter några dagars förlopp utbad sig och fick dennes fotografi med egenhändig underskrift. Derefter försvann han från Hastings och några få dagar derefter upptäcktes han i — Metz. Bland de under Bazaine kämpande generalerna är ingen ifrigare, dugligare och farligare för preussarne än Bourbaki, chefen för gardet. Till honom vände sig den mystiske frausmannen, utgat sig säsom sändebud från kejsarinnan och kejserlige prinsen, föreviste porträttet som legitimation och uppfordrade i de höga landsflyktiges namn Bourbaki, att genast komma till England och af kejsarinnans egen mun mottaga fullmakt till en högst vigtig mi:sion, på hvilken Frankrikes frälsning kunde bero. Bourbaki lydde kallelsen. Han smög sig som han trodde efter många faror genom de preussiska förposterna och kom till Camden place, hvarest kejsarinnan och prinsen blefvo högst förvånade öfver att se honom. Man fann slutligen allt vara en krigslist af preussarne att få honom bort från Metz. — Så berättas historien i nämnde tidning. Times, som dagligen står i intim förbindelse med det preussiska sändebudet, har emellertid genast framkommit med ett beriktigande. Det är fullkomligt sannt, att Bourbaki kommit till England, men preussarne ha blifvit lika mystifierade som han sjelf och ha ingen del i den mystiske fransmannens uppträdande. Sedan Bourbaki i ett bref till konungen af Preusser upplyst om sammanhanget, har order d. 1 Okt. anländt till prins Friedrich Carl, att låta den tappre generalen obehindradt vända tillbaka till Metz och ånyo intaga sin plats i spetsen för det kejserliga gardet. Times har sändt en egen korrespondent till Lyon, hvilken i en skrifvelse af d. 29 Sept. ger en intressant framtällning af dervarande förhållanden och tilldragelser i slutet af förra månaden. Hufvudresultatet af dessa iakttagelser är, att tillståndet under den sista tiden bättrat sig, sedan det lyckats den af regeringen tillsatta prefekten Challemel-Lacour att skaffa sig lydnad och upprätthålla ordningen; men anarkiska elementer finnas annu qvar, hvilka fordra den största försigtighet från regeringens sida. Lacour koncentrerar för ögonblicket både den högsta militära och civila myndigheten i sin hand, men han har nödgats giva vika för befolkningens missbelåtenhet med den förra general Mazure, hvars pedantlika stränghet och formalism säges ha gjort honom hatad af den yngre delen af mobilgardet. Å andra sidan har Lacour visat, att han icke böjer sig för de rödes anspråksfulla fordringar, i det han utan vidare afsatte en öf erste i mobilgardet vid namn Metro, hvilken ställt sig i spetsen för agitationspartiet och ansåg sig sjelf som en politisk nödvändighet. Mobilgardet erhöll derefter order att välja sig en ny chef. Det var ett glädjande förebud om ästadkommande af en battre stämning, att sjelfva den del af mobilgardet, som bildas af ungt manskap i arbetareqvarteret CroixRousse, förklarade sig vilja beskydda den allmänna ordningen och emottog Lacour, vid den revy han höll öfver trupperna, med entusiastiska leverop. Dagen derpå undertecknade mobilgardisterna en adress till prefekten, hvari de meddelade honom sitt energiska tillstånd. Man har således för ögonblicket under alla omständigheter ernått en kompromiss och ett erkännande af en af regeringen insatt myndigbet, äfven om det framgår af senare telegrammer, att prefekten ännu alltjemt måste se genom fingrarne med den röda flaggan och låta den svaja från Terrauxtornet, under det att alla militära verk och etablissementer föra tricoleren. Bref från Paris. (Korresp. till Berlingske Tidende. mo Av OC 4