Göteborgsposten – 10 oktober 1870, sida 2

De båda männens blickar möttes då kaptenen yttrade detta och det glimmade till i denne gentlemans kalla grå ögon på ett sätt som gjorde ett mycket obehagligt intryck på Valentino. — Hvad är det nu för förräderi han har å bane? frågade han sig sjelf. Jag känner detta uttryck i min Horatios ögon och jag vet att det alltid betyder illfunder. George Sheldon infann sig på Lawn fem minuter efter det hans bror kom hem från city. Han inträdde i den husliga kretsen på sitt vanliga fria och obesvärade sätt vetande sig vara fördragen, snarare än omtyckt, af de två damerna och endast tåld som ett nödvändigt ondt af husets herre. — Jag har tittat in för att äta middag hos dig, Phil, sade han och få samtala med dig en timma efter maten. Det är omöjligt att få säga dig ett halft dussin sammonhängande ord i City, hvarest dina bokhållare tyckas tillbringa sin tid med att alltid komma och besvära dig då det ej behöfves. Under middagen samtalades föga. Charlotte och hennes styffar voro tankfulla. Diana var upptagen af att lyssna till mrs Sheldons tomma prat, med hvilket den stackars flickan visade sig beundransvärdt tålig. Hennes uppmärksamhet och godhet mot Georgy utgjorde ett slags botöfning som hon ålade sig till försoning för de mörka tankar och bittra känslor som bemäktigade sig henne under de olyckliga stunder då hon nödgades bevittna Charlottes och hennes älskares lycka.