Göteborgsposten – 10 oktober 1870, sida 1

Från Utlandet. De dag efter dag ingående underrättelserna om franska vapnens nederlag ba så nedslagit förhoppningarne om, att lyckans solljus skulle kunna åter falla öfver dem, att man knappast mera vill tro på de anmärkningsvärda företeelser, som visa sig, till att franska nationen numera på tullt allvar rest sig, så att tyskarnes intagande af Paris måste ske snart, om de icke skola så kringhvärtvas at fiendens oräkneliga skaror, att de måste sjeltva sväfva i fara. Det är ej längre ett krig mellan soldater och soldater, utan en kamp mellan soldater på den ena sidan och en upphetsad nation på den andra, hvilken genom tyskarnes vilda framfart bragts till den stådpunkt af ursinnigt hat, hvari den befinner sig. Då Sedan föll och Frankrikes kejsare bet med sin andra arme fången, under det att den första hölls innesluten, uttalade vi såsom vår tanke, att konung Wilhelm, som sagt sig be kriga Frankrikes regering men ej dess folk, borde erbjudit en för det törödmjukade Frarkrike dräglig tred. Han ville det ej, utan beslöt att rycka mot Paris, mot franska nationens hjerta. Med detsamma var gärdet uppgifvet, det blef nu ej längre en kamp mel an tvenne regeringar och dess soldater utan ett racekrig — och följderna deraf visa sig med hvarje dag tydligare. Tyskarne stå visserli gen utanför Frankrikes hufvudstad; deras soldater kunna spegla sig i de präktiga trymåerna i Versailles och S:t Clouds salar; men de hotas likväl af faror, om Paris icke snart faller. Sjelfva Times utbrister i en ledande artikel: ÅTyskarne måste taga tiden i berakning. Alla Frankrikes provinser sägas resa sig som en man i preussarnes rygg (vid Paris). Hela Norden, Vestern och Södern äro sysselsatta med sina uppbåd i massa. Lyonerarmeen organiseras snabbt och för i fält en stark artilleripark. 50,00) man marschera på Vierzon (vid Cherfloden, nära Bourges). Ligan mellan de tjugo presekterna i norden framskaffar ofantliga penningemedel; Brest, Lille och alla de stora medelpunkterna för fransk verksamhet inmönstra frivilliga, och nationalgarden i Normandiet bli med hvarje dag