Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 2

Å Från Utlandet. Det har under sista tiden både i Tyskland och annorstädes varit i omlopp rykten om, att Bonapartisterna skulle föreha stämplingar, för att åter komma till väldet i Frankrike. Man har tillochmed törsåtligt berättat, att Baraine i Metua sagt sig skola med sin arme, om fred blir sluten innan Metz iallit, återuppsätta Napoleon III eller hans son på tronen, i det han ej erkänner republiken. Men dessa rykten bar Napoleon sjelf på ettlika klokt som tidsenligt sätt vederlagt, i det han i ett brer till konung Wilhelm, hvilket han låtit offentliggöra, förklarat, att han beredvilligt afstod för sig och sin dynasti från den kejserliga värdigheten i Frankrike, om detta kunde bidraga till att aflägsna den preussiska invasionen ur landet. Genom denna formliga tronafsägelse står Napoleon ej mera på något sätt i vägen för en fredlig uppgörelse. Napoleon upprepar i samma skrifvelse sitt förut gjorda påstående, att han ej bär något ansvar för kriget, hvilket han började. för att lyda nationens önskan. Vi ha svårt för att tro, att Napoleon skulle så bestämdt kunna uttala denna sats, om han icka egde i sin hand bevis på dess sanning. Det skall bli af intresse att en gång, då passionerna lagt sig, få erfara, huru härmed sig verkligen förhåller. Napoleon uttalar vidare, att det var Frankrike värdigt att förkasta vapennvilan på de preussiska vilkoren och tilläger, utt en förlång strid skall mera skada Tyskland än Frankrike. Detta Napoleons bedömande af Frankrikes ställning bör sammanställas med Jules Favres, hvilka ju båda representera med hvarandra skiljaktiga ståndpunkter. Till hvad vi ! går anförde ur Farres berättelser om hans underhandlingar med v. Bismarck meddela vi här följande: I Villeneuve-Saint-Georges, der befalhafvande zeneralen öfver 6:te tyska armåkåren befann sig, eror jag sent på eftermiddagen, att högqvarteret var i Meaux. Generalen erbjöd sig att ditskicka en ofticer med följande bref, hvilket jag på förhand skrifvit till hr Bismarck: Hr grefve! Jag har alltid trott, att det var omöjligt, att fientligheter skulle kuuna öppnas under Paris murar, innan man gjort försök om att ernå en hederlig öfverenskommelse. Den person, sem för tvenne daar sedan hade den äran att tala med E. Exc. (lord Lyons), har meddelat mig, att ni hyste en liknande önskan. Jag har kommit till förposterna, för att träffa E. Exc., och jag väntar, att ni skall underråtta mig om, huru och hvar jag kan ha den äran att samtala med eder under några ögonblick. Jag har den äran etc. Jules Favre Vi befunno oss på 48 kilometers afständ ifrån hvarandra. Följande morgon kl. 6 mottog jag följande svar: Jag har nyss mottagit det bref, som E. Exc. haft den godheten att skrifva, och det skulle vara mig utomordentligt angenämt, om Ni ville göra mig den äran att besöka mig i morgon här i Meaux. Orverbringaren af detta bref, prins Biron, skall sörja för, att Ni blir förd genom våra leder. Jag har den äran etc. Bismarcks. Kl. 9 var eskorten färdig, och vi begäfro oas i väg. Då jag fram mot kl. 3 på eftermiddagen kom i närheten af Meaux, hejdades jag af en adjutant, som underrättade mig om, att grefven lemnat Meaux i sällskap med konungen, för att taga nattqvarter i Ferrieres. Vi hade korsat hvarandra; om vi båda vände om, skulle vi således råkas. Jag tor derför tillbaka och steg ur i en förpaktargård, hvilken var alldeles blottad på bohag, såsom nästan alla de hus jag sett under vägen. Efter en timmes förlopp kom hr Bismarck. Det var svårt för oss att samtala på ett sådant ställe, och vi begåfvo oss derför till det närbelägna slottet Haute-Maison, tillhörigt grefve de Rillac. Samtalet fördes i en sal, der allt låg huller om buller. Detta samtal skulle jag önska att kunna meddela er i dess helhet, så som jag följande dagen dikterade det för en sekreterare, ty hvarje detalj är af vigt. Jag kan här endast meddela ett utdrag derur. Vi förbigå här första dagens underhandIng, hvilken vi i går temligen tullständigt