Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 2

Det uppstod en kort paus, hvarunder mr Sheldon tog några papper ur fickan på sin öfverrock, hvilka han ordnade på skrifbordet med en förströdd min, som om han mera tänkte på hvad hen skulle säga än på hvad han gjorde. Under det han var på detta sätt sysselsatt hemtade Charlotte mod att tala. — Jag önskar att tacka er, mr Sheldon — pappa, sade hon i det hon tycktes uttala detta ord pappa med någon ansträngning i trots af sin önskan att vara tacksam : jag — jag har önskat tacka er för de sista dagarne, men man har ibland så svårt att uttrycka sig om sådana saker. — Jag förtjenar eller önskar ej era tacksägelser, bästa Charlotte. Jag har endast gjort min skyldighet. — Men ni förtjenar verkligen mina tacksägelser och ni får dem af appriktigt hjerta, pappa. Ni har varit mycket, mycket god mot mig med afseende på Valentine. Jag trodde så säkert att ni skulle sätta er emot vårt giftermål på den grund att det vore oklokt och — — Jag sätter mig emot ert giftermål för närvarande på den grund att det är oklokt, och jag samtycker dertill i en framtid endast på det vilkor att mr Hawkehurst skaffar sig en tillräckligt god inkomst genom sina litterära sträfvanden. Ni är van vid ett konfortabelt lif, och jag kan ej tillåta att ni går fattigdomen till mötes. — Men, bästa pappa jag är ej rädd för fattigdom. (Forts.)