Göteborgsposten – 4 oktober 1870, sida 2

och pappas samtycke och Gud vet allt hvad, förmodar jag att dröjsmålet skall räcka en obestämd tid? — Jag kan ej säga. Jag vill naturligtvis ej uppskjuta den stund då jag kan få kalla den flicka jag älskar min. Mrs Sheldon vet om vår förlofning och samtycker till densamma, ehuru på visst sätt under protest. Förlofningen kommer väl att räcka länge. Under tiden arbetar jag ifrigt på att vinna något slags ställning inom litteraturen, ty jag vill vara försäkrad om en inkomst innan jag gifter mig utan afseende på de Haygarthska benningarne. — Men min bror Philip har ännu ej fått veta något? — Änau ingenting. Mina besök ske då han är borta, och alldenstund jag ofta kom på besök till villan äfven innan vär förlofning, misstänker han sannolikt ej något om han råkar få höra mitt namn nämnas bland de besökande. — Och tror ni verkligen att han sväfvar i mörkret — min bror Philip som kan vända ut och in på en menniskas hjerna under en halftimmas samtal? Märk mina ord, Valentine Hawkehurst, denne man leker med er som en katt leker med en råtta. Han brukade se er och Charlotte tillsammans innan ni reste till Yorkshire, och han måste ha sott sakernas tiltstånd lika tydligt som jag såg det. Han har hört era besök på villan efter er återkomst omtalas och hållit noggrann räkning öfver dem samt gjort sina egna slutledningar, lita på det. Och en eller annan dag då ni och vackra miss Charlotte befinna er i er dåraktiga kärleks paradis, skall han gripa er med sina klor, alldeles som katten griper den stackars råttan. (Forts.)