Göteborgsposten – 3 oktober 1870, sida 2

louxis batterier på sydvestra sidan, endast i det ändamål att oroa och trötta ut de trupper som omringa dem eller kanske för att visa deras kanoners skottvidd. De äro fortfarande ifrigt sysselsatta med att uppföra nya jordverk och skottgluggar för kanoner af svår kaliber. Trupperna synas ha flyttat sitt läger från höjderna neråt slätten och äro nu lägrade närmare Mercy-le-Haut och Le Grange-au-Bois. Förliden afton blef på sistnämnde ställe en stackars soldat ihjelskjuten på sin post. De franska utposterna skjuta på ofantliga afstånd — från 1200 till 1500 alnar — och lyckas ej sällan att antingen döda eller såra vårt folk, såsom i nyssnämnde fall. De tyckas alldeles icke vara rädda om sin ammunition och begagna alla möjliga tillfällen att afskjuta sina Chassepotgevär på de föremål som ådraga sig deras uppmärksamhet. Hela dagen igenom smattrar gevärselden. Fångenskapen tyckes ej framställa sig i sin mest allvarsamma och nedslående skepnad för Metz blockerade innevånare. Man kan se barn leka på ängarne; musikkårerna spela glädtiga melodier; på gatorna råder en liflig rörelse, och från några stora skorstenar, som tyckas tillhöra fabriker, ser man rök utgå. Det är utan tvifvel bekant, att preussarne afstängt vattenförrådet till Metz från Gravelotte. Moselle-flodens vatten är, som det tyckes, ej mycket helsosamt här. Desertörer säga oss att man i Metz är i lika stor förlägenhet för vatten som för helsosam och tillräcklig föda. En så stor menniskomassa inträngd i tätt bebyggda qvarter, med en stor proportion sjuka och sårade bland sig, illa logerad, njutande dålig föda, drickande dåligt vatten, saknande lämpliga sanitära anordningar, kan knappast väntas vara i stånd att göra ett långvarigt motstånd. Metz befästningsverk äro af en sådan oerhörd utsträckning och styrka, deras beundransvärda naturliga läge är så stärkt genom vallgrafvar, forter, bastioner och jordverk samt blir oupphörligt än ytterligare stärkt genom nya jordverk som kastas upp af tusentals spadar, att en stormning af platsen skulle vara ett vansinne. Innan Metz verkliga befästningar — det vill säga de befästningar som utgöra dess hufvudsakliga styrka ens kunde angripas, måste starka utanverk tagas, och dessa skyddas af tunga kanoner på höjderna så att de ej skulle kunna passeras utan en stor uppoffring af menniskolif. Helt säkert kunna preussarne ej på allvar tänka på att försöka något sådant tvärtemot den nyss utkomna kungliga order som säger, att blodsutgjutelse skall så mycket som möjligt är undvikas. Om Metz faller — eller jag bör kanske heldre säga när Metz faller — skall det falla genom hungersnöd och sjukdom, ej genom yttre anfall. Dessa de belägrade städernas förfärliga fiender kunna ej utestängas, och i hvartenda hus i Metz har man känning af att de äro i antågande, såvida det är sannt som vi hört berättas. Men om Bazaine försöker att göra ett annat utfall för att bryta sig igenom eller skaffa proviant i Carscelles, hufvuddepöten för preussarnes förråder, skall han helt visst röna ett varmt mottagande. Träden äro nerfällda på båda sidor om de vägar, på hvilka han i sådant fall måste framtåga. Hela mil äro fälten på ömse sidor om dessa vägar försedda med skjutgropar och löpgrafvar. Utposterna äro placerade på kort afstånd från hvarandra, och starka patruller passera från plats till plats, underhållande en ständig kommunikation. De anordningar som vidtagits äro sådana, att skulle Bazaine visa sig inom de preussiska linierna, skulle en styrka af åttatusen man, hvilken kunde bli samlad inom loppet af en halftimma, frammarschera och stänga vägen för honom samt tvinga honom att tåga tillbaka till någon gifven onnkt