Göteborgsposten – 3 oktober 1870, sida 2

tatt 5n2Å PUND OSS Gl UL OCH arog 818 tillbaka. Deremot synes contresmiral Saissets utfall mot Le Bonrget hafva strandat. Han lyckades blott besätta Droucy, men uppnådde icke Le Bourget, sastän cerneringsarbetena från denna plats torde sträcka sig öfver Duguy och Stains till Pierrifitte. Framgången vid Villejuif betingades väl hufvudsakligen af det grofva artilleriet från tästena samt den gynnsamma terrängen. Men tvilvelaktigt är, huruvida fransmännen kunna bibehålla sig der på grund af de betryckande ställningar, som preussarne intagit på platån vester om Chatillon och Sceaux. Till denna senare plats ba ofantliga massor af tyska trupper vältrat sig, för att besätta den vigtiga platån vid Plessis-Picquet och Vålizy, om hvilken man stred redan d. 19 Sept. De tyska truppmassornas hopande på denna punkt visar, att hufvudangreppet tilltänkts från Sevres öfver Seinen och Billancourt och att man vill träffa bastionerna å vallgördeln vid Pointde-Jour (förstaden Auteuil) med kringgående af skanslinien. För att kunna försvara Paris och draga ut på belägringen, måste fransmännen derför till hvad pris som helst åter sätta sig i besittning af de ofta nämnda höjderna och hastigt befästa dem. För detta ändamål har general Trochu först gjort åtskilliga smärre utfall, för att göra sina unga trupper krigsvana och bedraga preussarne om sina afsigter, tills han i Fredags med en betydande styrka linietrupper frambröt. Striden varade i ett par timmar, då fransmännen, såsom den tyska rapporten säger, skyndsamt drogo sig tillbaka under fästena (således ej tillbakastades), med stor förlust och efterlemnade några hundra tångar. Ett dröjsmål med beskjutandet af Paris skall dock angifva, att fransmännen delvis lyckats, i det de kunnat förstöra cerneringsarbetena. Utfallets verkliga betydelse kunna vi ännu icke bedöma. Emellertid torde läsaren efter denna allmänna öfverblick kunna med lätthetbedöma de kommande händelserna. Enligt en uppgift från Paris, ha preussarne hårdt angripit fästet Mont Valerien. Fransmännen antände under striden en mina, som gjorde stor förödelse bland preussarne, bvilka flyktade i vild hast. — Uppgiften tarfvar dock bekräftelse. Deremot bekräftar sig notisen om det utfall, Bazaine gjorde sistl. Tisdag. Det var ganska allvarsamt samt understöddes af kavalleri och artilleri. Fransmännen framryckte till la Gange och Colombey samt till Argancy, de hejdades af öfverlägsna tyska truppmassor. Dessa byar nedbrändes. (Det är nu en gång så seden i detta krig). Fransmännen drogo sig tillbaka, medförande sina döda. Thionville har från Luxembourg fått undsättning i litsmedel. De tyska trupper, som ville motsätta sig det, hindrades af elden från vallen. Fästningen Soissons, i närheten af Laon, bombarderas. Preussarne ha begärt, att fästningen M zigres, nära Sedan, skulle gifva sig eller lemna fri passage för preussarne. Kommendanten nekade, hvarför fästningen skall bomdarderas. Meåzigres beherrskar jernvägen från Sådan till Paris. Så länge det förblir i fransmännens våld, kunna tyskarne icke transportera det tunga tästningsartilleriet från Sedan till Paris, och de behöfva det dock mycket. En korrespondent till Times skrifver d. 17 Sept. från högqvarteret Chaumes, 30 eng. mil från Paris, att konungens af Preussen kurir med alla bref och depescher rörande striden vid Sedan blifvit fångad af en patrull från Verdun. Bland andra papper som kuriren medförde fanns ett långt bref till Times, hvari redogjordes för operationerna d. 30 och 31 Augusti, hvilka hade till resultat fransmännens reträtt öfver Moselle. I de högre kretsarne i Berlin rådde stor undran öfver att alla detaljerade berättelser öfver de i Tysklands historia så minnesvärda händelserna under denna dag eller dessa dagar uteblefvo. Drottningen och kronprinsessan väntade otåligt på att bref skulle följa på telegrammerna, men dag etter annan förgick utan att sådana afhördes. Först d. 16 Sept. blef saningen känd i preussiska högqvarteret, Tre mindre preussiska krigsskepp, Grille, -Nymphe och olsatia, ha den 27 och 28 Sept. från Kiel varit ute på rekognoscering i Östersjön, dels till Memel och dels genom Bältena in i Kattegat. De hafva återkommit, utan att påträffa ett enda fieatligt skepp. ÅBerl. Börsen Ztg påstår, att det törestår flera förändringar i de högre tyska kommandoposterna. Det säges sålunda att chefen för den preussiska gardeskåren Prins August af Wirtemberg, skall dela general Steinmetz öde. Det påstås, att prinsen i slagen utantör Metz d. 16 och 18 Aug. gjort sig skyldig till samma fel som Steinmetz: ändamålslösa anfall och offrandet af en mängd trupper, hvartill ett bättre resultat ernåtts med strategiska rörelser. Isynnerhet skall befälet öfver åtskilliga kårer i slaget vid Gravelotte gifvit general Moltke orsak till en sträng och ogilande kritik. Emellan de allierade tyska regeringarne har, enligt Weserztg, i Munchen i Delbräcks närvaro en öfverenskommelse blifvit antagen angående styrelsen af Elsas—Lothringen. Provinsen skall som tysk förbundsstat ställas under direkt förvaltning af förbundets auktoriteter, och skall tillsvidare vara befriad från ut