Göteborgsposten – 27 september 1870, sida 2

sörjd; och derefter texten om en syndare som sig ångrar 0. s. V. — Men, började jag, hon torde ha varit gift i trots af — — Ja, hon torde ha varit det, svarade Sheldon; men dot sannolika är att hon ej var det. Om hon varit gift, skulle hon väl ha omtalat det för systern i det senaste brefvet eller omtalat det då de träffades. — Men hon yrade ju? — Ej hela tiden. Hon hade tillräcklig sans för att tala om sin sorg öfver det förflutna, och hon skulle äfven ha haft tillräcklig sans för att tala om sina barn, ifall hon haft några. Dessutom om hon varit gift, skulle hon knappt ha flackat verlden omkring i dotta eländiga skick, såvida ej hennes man varit cn högst dålig karl. Nej, Havkehurst, lita på att vi ha ingenting att frukta från det hållet. Den person vi ha att frukta är just min egen bror. — Endast Char — miss Halliday kan göra anspråk på förmögenheten, och er bror har ingen laglig rätt att disponera öfver hennes penningar. — Naturligtvis icke, svarade min principal; men min bror Philip är ej den man som låter sådant afskräcka sig. Han skall bibringa miss Halliday sina id6er i denna fråga. Då allt är moget för handlingen, skall jag framställa mina fordringar -— halfva förmögenheten min samma dag den återställes. Ett kontrakt innehållande dessa vilkor måste vara undertecknadt af Charlotte Halliday innan jag öfverlemnar ett enda dokument rörande denna sak. Som förhållandena nu äro, fortfor han i det han skarpt fixerade