En återblick på Paris. (Ur en korrespondens till Times.) Briissel d. 20 September. Brussel har länge varit den erkända fristaden för flyktingar från Frankrike. men man kan knappt erinra sig en tidpunkt, då det varit så öfverhopadt af dem som i närvarande ögonblick. Under det andra kejsardömet har deras antal aldrig varit stort; ett fåtal politiska förbrytare, några oförsigtiga skriftställare, bankruttörer, som varit rädda att visa sig för sig för sina fordringsegare, och kassörer, som kommit på balans, voro de som hufvudsakligen representerade de franska emigranterna i den belgiska hufvudstaden. Men nu har det blifvit en ordentlig emigration, en folkvandring i stor skala, nästan uteslutande från Paris och derföre parisisk, men ej derföre uteslutande fransk. Boulevardernas kosmopolitiska betolkning har till stor del kommit hit — nela denna brokiga skara, som kunde räkna sina meulemmar från hvarje del af Europa och Amerika, tillochmed från Asien och Afrika, och som brukade trängas i de mest befolkade och fashionabla delarne af Paris. Få personer, som ej ha bott länge i Paris och studerat detsamma något mer än till ytan, veta af hvad slags folk denna boulevardhop består och huru många nationaliteter som i den representeras, ty alla dessa menniskor kläda sig lika, se ut ungefar på samma sätt och tala franska tillräckligt väl för att missleda mängden af utlänningar i detta afseende. Många af dem ses nu i Brössel. antingen på väg till mera lugna länder än Frankrike eller i afvaktan på den lyckliga stund då de kunna återvända till sina kära vanor. Den främmande befolkningen i Brussel utgjorde igår 35,000 personer — ett oerhördt antal för en stad af denna storlek. Jag vet ej huru många medlemmar af de slagna franska armåerna figurera i detsamma; men det måste finnas en ansenlig hop sådana här, i hospitalerna eller i enskilda hus. Åtskilliga ambulanser ha blifvit installerade, och de sårade mottagas med deltagande och beredvillig hjelpsamhet samt väcka stor nyfikenhet och intresse. Framför ett af hospitalerna vid den bullersamma Rue Neuve har man strött ut bark för att förtaga bullret af vagnar, och der höll sig i Söndags en permanent hop menniskor, sakta samtalande och blickande uppåt tönstren. Det var ej mycket att se; tillfälligtvis tittade ett afmagradt ansigte ut ge. nom fönstret och han kunde ofta urskilja de hvita topparne af åtskilliga nattmössor, men det var alltsammans. Fantasien gjorde resten, och då nåi gra af de skädelystna blefvo trötta och aflägsi nade sig, intogo andra deras platser, och på ——e.