Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 2

bundet vid grindsto!pen och mr Kingdon sjelf fann han i trädgarden tills.mmans med miss Neynell. — Och da förmodar jag det blef en scen? frågade jag med oförstäldt intresse för denna husliga historia. — Jag tror verkligen att det blef en scen, min gosse. Jag har hört alltsammans af min stackars Mollo, som hört historien at sin mor. James Hallid-y vägde ej sina ord; han gat mr Kingdon eu tillrätt visning på sitt råa öppenhjertiga sätt och sade att det skulle bli värst för nämnde herre sjelf, om han nagonsin mera satte foten innanför Newhalls ort. Om ni menade ärligt med denna däraktiga sicka, sade han, Öskulleani ej smyga er hit bakom min rygg; men ui menar ej ärligt med henne och ni har en spansk hustru gömd någonstädes deruere. Mr Kingdon förnekade detta, men sade ott han ej ville stanna för alt rättlärdiga sig iuför en rå bonde. Om ni vore en gemleman, sade han, skulie ni dyrt få plikta för er oförskämdhet. Ah; ni var ej så böjd för att slåss derutomlands, svarade James Halliday stolt, och det var ändock mycket att vinna för er, så att jag förmodar att ni ej heller är böjd för att slåss hemma, der ni ivgenting har att vinna på det. — Hörde Susan Meynell allt detta? frågade jag. — Jag kan ej säga om hon hörde altsammans, svarade mr Mercer. Naturligtvis talade James Halliday om hela uppträdet för sin hustru efteråt. Han var mycket vänlig mot sin svägerska, oaktadt hon bedragit honom, och talade med om alla de tillvitelser han i Barngrave hört framkastas mot Montagy Kingdon. Hon lyssnade