Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 2

S— S83 Meudon uppbygges ett taste, och Auteuilbron begagnas tiil en slussinrättning, för att stanna Semens vatten och fylla befästningsliniernas grafvar. — För att skydda vägen till St. Cloud, har en belästning anlagts på höjden Montretout. — Paris råknvar nu 21 fästen, så att inalles fem nya dylika blifvit på sista tiden uppförda. 2 2 Medan det visar sig alltmera tydligt, att kampen om Paris skall bli alldeles förtärlig och att parisarne icke skola sky något, för att tillfoga preussarne all den skada de kunna, börjar man nyktra till i sjeltva Tyskland och isynnerhet i Preussen, der rekenng-ugnaigheternas uppträdande, i förening med rege-. ringspressens hållning, angitver, huru den genom segrar starkta konungamakten i sjelfva verket är sinnad att, om Frankr ke vål vedbrutits, söka nedtrycka det inom landet sig yppande begaret etter inre frihet. Ett anekdotiskt, men Lkväl betecknande ; ; ö ö drag är följande: Anforarne tör de olika partierna hade, såsom läsaren torde ernra sig, för någon tid sedan ett sammanträde i Berlin, hvarvid de besioto en adress till konung Wil helm, med begäran dels att hau ej skulle tillåta någon inblandning af främmande makter, dels att ban skulle så undertrycka Frankrike, att Tysklaud kunde. tryggadt mot det, utveckla sig till tuliständig enhet och irinet. Denna adress har den ossicela Staatsanzeiger meddelat, men med utelemnande at ordet frihet ! Orsaken til: den bekante demokraten Jacobys håktande har man nu reda på. I Königsberg hölls nem. d. 15 d:s ett möte af folkpartiet, hvilket beslöt töljande förklaring De här församlade medlemmarne af folkpartiet uttala såsom sin öivertygelse, att hvarken Napoleons krigsförklaring eller de tyska härarnes bragder gifva segraren rätt att förfoga öfver innevånarnes i Elsas och Lothringen politiska öde. På grund af folkens sjelfbestämningsrält protestera vi i frihetens och fredens intresse mot hvarje med våld utförd införlifning af franskt landomrade. å Bland talarne för denna förklaring var Jacoby, som sade: Elsas och Lothringen voro, säger man, tysk egendom och måste åter bli det! Huru fråga vi, ha då Elsas och Lothringen ej några innevånare? Eller äro möjligen innevånarne i dessa länder ett viljelöst ting, som man utan vidare kan taga i besittning, med hvilket man efter godtycke kan handskas? Ha de genom kriget blifvit rättslösa — ha de blifvit slafvar, öfver hvilkas öde segraren kan godtyckligt förfoga! Tillochmed den ifrigaste, mest inbitne annexionist medger, att Elsasarne och Lothringarne äro med kropp och själ fransmän och vilja förbli fransmän. Och om de betett sig aldrig så emot oss, skulle det likväl strida emot all mensklig rätt, om vi ville med tvång göra dem till tyskar och emot deras vilja införlifva dem med Preussen eller någon annan tysk stat... Endast den som aktar andras frihet. är sjelf värd friheten. Och för dylika yttranden ha regeringsmyndigheterna kastat Jacoby i fägagelse! Afven Köln. Zeit. börjar sansa sig. Efter det bladet erkännt, att nästan alla folk äro förbittrade på den preussiska eröfringslustan, å hvilken löftesbrottet i Slesvig är en bjert illustration, uppträder det emot de andra tyska tidningarnes eröfringsraseri. Många vilja eröfra franska Lothringen ända till Moselle, andra till Argonnerna eller tillochwed till de medeltida gränserna, andra äfven Franche-Comtö, som man kallar grefskapet Burgund. Eller ock talar man om de flandriska provinserna. Många vilja emot fördragen behålla det danska Slesvig, hvilket skulle i ordets fulla mening vara en eröfring, eller tala tillochmed om Jutlands eröfring. Kunna vi väl inför sådana fakta begära, att främmande nationer skola tro oss på vårt ord, alt vi tyskar endast äro oskyldiga, fromma hyperbod6er, hvilka alls icke kunna tänka på eröfringar ? Bladet fortsätter : Vi ha ingenting annat att erbjuda strasbourgarne i ersättning för deras förtarande förluster, än att deras gamla, herrliga stad genom fästningens slopande skyddas mot en ny, ännu värre förstöring. Om Metz och Strasbourg slopas, om vi i Vogeserna, vid Trier, i Eifel, hvar vi behaga, upprätta förskansade läger, hvarför behöfva vi då ha lust till Metz? Metz är en stad, lika fransysk som Nancy, och Nancy är lika fransyskt som Paris. I Metz har fransyska talats sedan tusende år. det kunde således redan då Frankrike år 1552 tog det i besittning enl. nutida begrepp ej auses för en eröfring. Må man i himlens namn förskona oss ifrån att vilja göra eröfringar på grundvalen af det heliga romerska rikets urgamia granser. Till denna otormliga koloss ha Belgien, Holland, Schweiz och tillochmed flera nu ryska provinser hört, och det skulle vansinnigt att komma fram med sådana iadcer. Vi skulle reta upp hela Europa emot oss och tillochmed frammana den europeiska koalition, på hvilken fransmännen skola torgätves vanta, så länge vi ej allenast vinna segrar med vapen, utan äfven den herrligaste af alla segrar: hofsamhet och sjelfbeherrskning. Vi ha kanske nu makt att flytta våra gränser in i Frankrike; men då åsamka vi oss för en ringa vinst alla öiriga nationers misstro, fruktan och hat, och vi kunna då cj smickra oss med at 10r alla våra blodiga offer ha vunnit en varaktig tred. Tvartom, då skall sluter af det nittoude århundradet, likasom slutet ar det sjuttonde, sannolikt bli en nästan oafbruten följd at alltjemt nya krig mellan Frankrike och Tyskland. Vi upprepa vår onskan om fred: allt hvad som ar tyskt eller endast ötvervä— — —