Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 2

ö harasrilles bror. Men det var bekant att han var fattig och att Durnvilleska egendomarne voro starkt intecknade till på köpet. — Då skulle denne gentleman ej ha varit något lysande parti för miss Meynell om — — Om han hade gift sig med henne? Nej, miu gosse; och det torde ha varit kännedomen om hans fattigdom som föranledde Susan och hennes syster att anse skilnaden i hans och hennes samhällsställning som mindre vigtig. De båda qvinnorna gynnade honom emellertid och höllo saken hemlig för James Halliday, som var en styf karl, lika stolt på sitt sätt som någon lord kan vara. Hemligheten bibehölls rätt bra för någon tid, och mr Kingdon smög sig alltid in i Newhall då Jim var ur vägen; men menniskorna i dessa trakter äro mycket nyfikna och enslig som trakten är, finnes en hel mängd folk som går här förbi mellan Söndagar och Måndagar; så blef det bekant, att det mycket ofta stod en gentlemans häst bundan vid porten till Newhall, och de som fingo veta det fingo äfven veta att hästen tillhörde Montagu Kingdon. En vän till Jim Halliday berättade det en dag för honom och varnade honom för mr Kingdon, som påstods ha en spansk hustru någonstädes på andra sidan hafvet. Detta var alldeles nog för James Halliday, som fick höra att en karl och i synnerhet lord Durnsvilles bror besökte hans hus och i hemlighet kurtiserade hans svägerska. Det var i Barngrave han fick veta det en marknadsdag. Han befallde genast fram sin häst och red nästa minut i galopp från staden. Då han kom till Newhall fann han Montsgu Kingtons Bruna sto