Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 2

medlidsamt., att en sådan historia skulle alldeles skaka upp henne. Men historien är känd af nästan alla i dessa trakter, så att det ej finnes något särskildt skäl att ej berätta den för er. Jag har hört min mor mången gång tala om Susan Meynell. Hon lär ha varit en riktig skönhet; vackrare än sin syster Charlotte, ehuru hon äfven var en vacker qvinna, som ni kan se på vår Charlotte, hvilken är sin farmors lefvande afbild. Men Susan var en af dessa skönheter som man ej får se ofta — mera liknande en målning än en varelse af kött och blod. Ungherrarne brukade vända sig om och se efter henne, sedan de mött henne, hörde jag min mor säga. Hennes mor var enda dottern till William Rand, Barngrave, en man som brukade öfver tusen tunnland eget land, och fadern hade ett mattmagasin vid Aldersgate-street. Nåväl, Susan Meynell var som sagdt är den vackraste flicka man kunde vilja se, och Montagu Kingdon af Kingdon-place, yngre bror till lord Durnsville förälskade sig i henne och gjorde henne sin kur — ej alldeles öppet, men med hennes systers mrs Hallidays vetskap. Susan som väl lär ha haft en hög tanke om sig sjelf tyckte att ingenting kunde vara naturligare än att han skulle ha för afsigt att göra henne till sin hustru. Mr Kingdon var tio år äldre än Susan och hade tjenat under marquisen af Wellesley i Spanien och hade ej förbättrat sin karakter utomlands. Han hade varit vid ett kavalleriregemente, der det dracks mycket, hade förstört alla sina penningar och sålde sin tjenst så fort kriget var öfver. Föga häraf var bekant i denna trakten, hvarest mr Kingdon hade ett mycket högt anseende, såsom varande lord