Göteborgsposten – 22 september 1870, sida 2

Rörande belägringen af Paris skrifver en korrespondent till en engelsk tidning: Från Sdan har det förkunnats, att de tyska befälhafvarnes afsigt är att placera de olika kårerna af de tyska armåerna rundtomkring Paris på tio franska mils afstånd från staden. Paris är fyra franska mil i diameter. Genom att härtill lägga de två gånger tio franska milen mellan Paris och de belägrande armeerna uppkommer en diameter af tjugofyra franska mil och en periferi erhålles af sjutiotvå franska mil. Sex kårer placerade på denna periferi, hvardera upptagande en utsträckning af två franska mil, skulle få ett afstånd af omkring tio franska mil från hvarandra. Detta skulle ej hindra goda rörliga trupper från att vara i ständig förbindelse, ej heller skulle det lätta kavalleriet i hvardera kåren derigenom hindras från att hvarje dag skärmytsla på den halfva distansen af fem franska mil. De sex kårerna skulle afskära alla kommunikationer på de sex hufvudjernbanorna, floderna Seine, Oise och Marne samt kanalerna, så att inga stora transporter af något slag skulle kunna anlända till Paris. Enligt hvad man nu kan kalla det Moltkeska systemet, skulle hvarje utfall mötas af två kårer, den ena den mot hvilken utfallet riktades och den andra den närmast till denna liggande, antingen till höger eller venster. De tyska trupperna skulle uttömma alla förrådskällor på cirkeln mellan den och Paris och draga sin proviant till sig från landet utanför deras egen linie. Det stora antalet städer och byar som omgifver Paris skulle lemna tillräckligt skydd åt de belägrande armåerna.