Göteborgsposten – 21 september 1870, sida 2

Hon blef glad öfver att se mig, ehuru i början litet böjd för att visa sig trumpen öfver min frånvaro föregående dag. Vi togo oss en promenad öfver fälten och mötte onkel Joe, i hvars sällskap vi återvände till middagen. Då denna var slut gick onkel Joe ut och tant Dorothea tog sig en liten lur i sin ländstol. Sedan vi samtalat en stund föreslog miss Halliday plötsligt att jag skulle läsa för henne. — Diana sade mig en gång att ni läste så väl, sade denna smickrerska, och jag skulle gerna vilja höra er läsa — poesi naturligtvis. Ni skall finna fullt af poemer i denna bokhylla — Cowper och Bloomfield och Pope. Jag är öfvertygad om att Pope är en skald, hvars verser ni måste läsa på ett utmärkt sätt. Charlotte och jag började derefter genast ransaka innehållet i en gammalmodig bokhylla. Jag nödgas erkänna att vi ej träffade på många böcker af serdeles intresse. Cowpers versar ha alltid synts mig ega ett fel — nämligen att det finnes för många af dem. Nederst i bokhyllan fanns en afdelning innehållande en mängd volymer, hvilka voro betäckta af damm. Jag böjde mig ned för att undersöka dessa. — Ni skall bli betäckt af damm om ni rör vid dem, sade Charlotte. Jag var en gång nyfiken nog att undersöka dem, men resultatet var högst nedslående. — Och dock ha de ett så lockande hemlighetsfullt utseende, sade jag. Denna, till exempel? — Det är en gammal historia om London med en