Göteborgsposten – 21 september 1870, sida 2

liga regnet. Toul är en fästning efter Venbauska systemet, saknar utanverk, men har grafvar 4 meter djupa med vatten. Kejsarinnan Eugenie i England. (Korresp. till Köln. Zeit.) Hastings d. 13 Sept. Från London anländer man till Hastings på ungefär 23 timma, från Dover och Portsmouth på 13. Kejsarinnan var kommen dit från Portsmouth, sedan hon efter en stormig färd på sir John Bourgoynees Nya utter från Havre anländt till Rhyde på ön Vight. Rhyde eger ingen hamn, men bjuder som en integrerande del af Portsmouths hamn i alla väder krigsskeppen säker ankargrund. Dit hade sir John Bourgoyne styrt kurs med sin oväntade franska gäst, icke derför att kejsarinnan, som man sagt, trott sin son befinna sig derstädes, utan derföre att han under den stormiga natten måste så fort som möjligt med sitt lilla fartyg söka uppnå engelsk ankarplats. I Rhyde, hvarest hon med tårar i ögonen tackade sir John och lady Bourgoyne (båda voro henne förut obekanta) för deras henne lemnade hjelp, och der den lilla kutterns besättning först erfor, hvem det fruntimmer var, som så hemlighetsfullt blitvit fördt ombord och inlogerats i lady Bourgoynee egen hytt, stannade kejsarinnan blott så länge som hon behöfde, för att invänta ångbåten som skulle öfverföra henne till Portsmouth. Otverfarten dit tager i lugnt väder knappt en half timma i anspråk och under sommaren går mellan Portsmouth och den i närheten liggande Stokes bay en ångbåt hvarje timme öfver till Rhyde och tillbaka. De äro små passagerareslupar och priset är 1 shilling person för öfverfarten. Jag känner dem alla, har dussintals gånger passerat der fram och tillbaka och städse funnit glada turister ombord inhemska och främmande konstnärer, hvilka på den herrliga ön söka rikta sina skizzalbum, pleasureyachtsegare, hvilka amfibieartadt tillbringa hösten i Rhyde eller Cowes; elegant folk, som på ön ega eller öfver sommaren hyra villor; och dertill rika ryssar, som hellre resa till Wight än till Krim; de tjocka engelska patres familix, som med sin maka, en talrik massa barn och oräkneligt bagage här vid hafskusten vilja tillbringa en månad och slutligen en skara nygifta; som med stor förkärlek tillbringa smekmånaden på den vackra ön. Med en passagerareångbåt, den första som på morgonen afgick från Rhyde till Portsmouth, gjorde kejsarinnan Eugenie sistl. Thorsdag sin öfverfart. Det var kl. 18 om morgonen, sjön gick hög, grå dimma inhöljde land och haf och däcket var kallt och fuktigt. En liten kappsäck och två nattsäckar innehöllo hennes reseeffekter. Två fruntimmer och en betjent utgjorde hennes sällskap och utom dessa var det knappt ett dussin personer ombord, då fartyget afgick. I Portsmouth togs en hyrvagn vid landningsplatsen, som förde de flyktande till den i andra delen af staden belägna banstationen, och dit ankomna måste de åter vänta ganska länge på det nästa taget till Hastings. Det är en ganska lång färd längs sydkusten, som ferdrar en eller två vagnombyten, och det var ganska mörkt då kejsarinnan anlände till Hastings. En telegrafdepesch från Rhyde måtte hafva underrättat prinsen om modrens ankomst, ty han väntade henne på hotellets trappa. Stackars barn! Få kände honom och anau mindre den djupt beslöjade fru, som kastade sig snyftande i hans armar. Hötellets fagad består af tre fönster och dess yttre är mindre ståtligt, fastän gladt liksom alla hus i de engelska sjöstäderna genom sina gröna jalusier och lätta balkonger, som löpa omkring de utskjutande breda fönstren. Jag känner hotellet sedan gammalt det har blott en ingångsport, men två trappor som leda till de öfre våningarne. Den ena trappan är nu uteslutande kejserlig, den andra till de öfriga gästernas tjenst, hvilka dock äro ganska såtaliga, emedan den största delen af huset är upptaget för den flyktande kejsarfamiljen. Framför porten står en polisbetjent för att afhälla nyfikna och hindra stölder. Detta är den enda uppmärksamhet staden hiuills visat kejsarinnan. Han representerade i sin enkla personlighet hundramannagardet och den kyrasiervakt som några dagar förut hållit hedersvakt hos den kejserliga familjen. Utom nämnde polisbetjent bvimlade platsen utanför huset af nyfikna, som för allt i verlden ville se prinsen eller kejsarinnan, eller helst båda två. Qvinnorna äro bland dessa nyfikna de modigaste och mest uthålliga, de stå ofta timtals i blåst och solhetta att spana på sitt byte, och få någongång se prinsen i midtelfönstret af 2 våningen. Han brukar för öfrigt om morgonen kl. 11 och eftermiddagen kl. 4 företaga spatserturer med en nerre af eviten längs sjöstranden eller inåt landet. Hans yttre är af föregående beskrifningar bekant, han ser svag och nedslagen ut, bär en hvit bredskyggig hatt och är tacksam tör hvarje vänligt leende. Kejsarinnan sjelf har efter sin ankomst till Hastings endast en gång visat sig för mängden, nemligen, i förgår, Söndagen, då hon i en hyrvagn begaf sig till. kyrkan. Hon bar svart siden och ep svart slöja för ansigtet. Annars har hon icke lemnat hotellet och icke mottagit någon utom ställets katolske själasörjare. Hastings eger en talrik katolsk församling). Man säger, att hon är sjuk och tillbringar största delen af dagen till sängs. Detta må vara sanning eller ej, i sina salongsfönster synes hon emellertid icke, deras jalousier äro hela dagen slutna och blott om morgonen öppnade för luftvexling. Den bredvid liggande salongen är hennes hofdams m: me Le Breton, salong der den lilla hofstaten samlas vid måltiderna, eller vid de få mottagningar som göras, bland annat af prinsessan Murat, hertigen och hertiginnan de Mouchy, markisen Lavalette, m:m Canrobert m. fl. Man träffar i Hastings icke så få sransyska ansigten, men det är svårt att säga, om de hitkommit af nyfikenhet, tillgifvenhet eller i affärer.