Göteborgsposten – 21 september 1870, sida 1

nom, sade Charlotte; men ser ni, mammas önskningar äro desamma som mr Sheldons önskningar; hon tänker alldeles som han tänker, och om han sätter sig ifrigt emot värt giftermål — — Som jag är säker på att han skall göra, afbröt jag. — Han skall bearbeta mamma på sitt lugna, bestämda, logiska sätt, tills han gjort henne lika obenägen för giftermålet som han sjelf är. — Men äfven hennes myndighet skall ej räcka erigt, sade jag. Då ni blir tjugoett år skall ni kunna gifta er med hvem ni vill, och som ni lyckligtvis ej sjelf eger något kunna vi gitta oss på er tjugoförsta födelsedag och trotsa alla stränga styffäder i kristenheten. — Huru gerna jag skulle vilja ega en förmögenhet för er skull! sade hon suckande. — Var glad för min skull att ni ej har någon, svarade jag. Ni kan ej föreställa er allt det trassel som egandet af penningar åstadkommer här i verlden. Nu kom tant Dorothea och onkel Joseph in, hvarefter thet blef serveradt. Jag kände mig allt mera hemmastadd i denna lugna krets. Mina okonstlade vänner oroade sig ej öfver huruvida mr och mrs Sheldon skulle gilla eller ogilla förbindelsen, eller huruvida mina utsigter för framtiden voro ljusa eller mörka. De sågo min ömma tillgifvenhet för Charlotte, de sågo att denna tillgifvenhet besvarades, och de voro fullkomligt färdiga att utan förbehållsamhet öppna sina hjertan för den man som beundrade henne och älskades af henne, vare sig han var rik eller fattig, af hög eller låg börd.