Göteborgsposten – 20 september 1870, sida 2

irländarne komma, tala de för Frankrike. Träffas irländare och tyskar kan man vara säker på, att det blir slagsmål. De i och vid Sedan af franska armen öfverlemnade 10,000 hästar skola, enligt konungens at Preussens beslut fördelas på Tysklands samtliga mobila trupper. Bland krigsfångarne i Wittenberg hatva smittkoppor utbrutit. General Steinmetz aflägsnande från befälet öfver första preussiska armeen är numera en obestridd sanning. Sedan första armåkårens aftåg från Metz är general Steinnetz namn icke mera nämndt, och hans kår införlitvades som en afdelning af prens Friedrich Carls armk. erliner Börsenz-itung? offentliggör nu öfver denna händelse följande förklaring, som, utan tvitvel, om den är sanningsenlig, lägger i dagen en svär tillvitelse mot Steinmetz: Planen för det preussiska fälttåget var i sin grundide den att, sedan fransmännen örvergifvit offensiven, genom hastiga rörelser af kronprinsens arm öfverflygla fiendens stridsfronter, under det att den andra armken långsamt skulle följa, men den första tillsvidare stanna vid Saarbräck, der förhålla sig desensivt och genom att än rycka fram än tillbaka Genom de segerrika strisöka uppehålla fienden. derna vid Woerth och Wissembourg inleddes dessa operationer ganska lyckliat, men under samma tidpunkt förstördes den första armeen genom den företagna stormningen af Spicherens höjder. Denna strid var lysande, men ofördelaktig, ty den hade tili följd att fransmännen så hastigt företogo återtåget till Metz. Derigen m omöjliggjordes öfverflyglingen på 8 denna sidan Moselle. och, striderna af d. 14, 16 och 18 Augusti voro nödvändiga för att, hvilket i annat fall med ringare uppoffringar hade kunnat ernåtts, upphinna och instanga den franska armeen i Metz. Det öfverilade angreppet vid Saarbruck är nu det Som tillvitas general Steinmetz; det säges, att salttägets öde derigenom blifvit satt på spel. Visserligen har allt gått lyckligt; men striderna d. 14, 16 och 18 Aug., genom hvilka fienden tvangs att sasthälla sig vid Metz, voro blodiga tilldragelser som kunnat undvikas, om den fattade planen noga blifvit töljd. Att de Failly letver och befinner sig väl, påstås al de tyska tidningarne vara faktiskt. I sällskap med egen och Mac Mahons genedalstab skall han ha passerat Maunteim d. 11 September. Preussarne hatva begynt anläggningen af en kort jernbana för undvikandet af Toul; en annan för undvikandet af Bitche, som beherrskar Sarreguemines-Hagenau, är äfven redan under byggnad. Så berättar nemligen Bauzeitung, troligen efter bref från i fält sysselsatte ingeniörer, och således ur tillförlitliga källor. Man kan således hoppas, att den vackra staden Toul med sin herrliga katedral och det för sina underjordiska fastningsverk redan af Goethe beundrade klippnästet Bitche, icke skola skjutas i spillrer. I Nantes är Billaultes staty och i Lyon den af Vaisse nedtagna från sina piedestaler, för att af metallen må gjutas kulor. — Mairen i Paris har utgifvit ett dekret, hvari ban uppmanar husegarne att hålla sina brunnar i god ordning hvilket hulvudsakligen är med hänsyn till eldsvådor. Vidare hafva teaterdirehtörer och egare af brännbara ämnen erhällit uppmaning, att inom 18 timmar vidtaga anordningar mot eldfara. I annat fall skola stadsmyndigheterna ingripa. På polisprefektens befallning äro alla teatrar stängda. Alla vägoch jernban broar öfver floder och kana ler i trakten mellan Meaux och Paris äro Surängda. Nedbrännandet af de vackra i trakten at Paris liggande skogarne är vidtaget i de största dimensioner. Skogarne vid Melun och Monterean, Lagny, Armanvilhers, Fevrie es, Bondy. Meudon, Clamart etc. äro hemtallna som offer för törsvarsanstalterna. Der, hvarest elden icke uträttat nog, har man nedhuggit träden. Man har åfven för afsigt, att offentliggöra en forteckning ötver de från cerillistan penSionerade. På denna äro alla me lemmar ai ten kejserliga familjen upptagna, trån och med prinsessan Mathilda till mme Ratazzi, mme Tärr, och den beryktade prins Pierre Bonaparte. — Ett bret från Gorce tll Allgem. Zig meddelar: att 18 bönder der i trakten ;ör motsträfvighet blitvit nedskjutna. En belgisk tidning ger följande historiska detaljer ötver hotellet ÅZur Krone i Namur, hvarest Napoleon III:s son någon tid under sin flykt uppehöll sig: r 1781 ägdes det af en hr Faider, sonson till ministern med samma namn, och gästades at kejsar Joset II, som då företagit en lusttur till Namur. G ven at Provence, sedermera konung Lugvig XVIII. tog in derstäd s i Juni 1791, likaledes på flykt undan revolutionära rörelser. I Sept. 1806 uppehöll der några timmar konungen at Holland, Louis Napoleon, den kejserlige prinsens farfader. Kejsar Napoleon I och kejsarinnan Marie Louise bodde der d. 29 April 1810 under en resa till Laeken. I Oktober rastade kejsaren af Ryssland och konungen af Preussen, under invasionen mot Paris, derstädes. D. 9 Aug. 1831 inlogerade sig der hertizarne af Orleans och Nemours, marskalk Gerard med sin generalstab, innan de aftågade till belägringen at Antwerpen. Dit flyktade äfven år 1852 general Bedeau efter Louis Napoleons statskupp. Hotellet Åur Krone? har således under sitt tak egt många hjeltar och offer för stora politiska händelser. Prinsessan Clotilda, som tillvunnit sig stora sympatier, under det hennes man förlorat dem, ville, innan kon lemnade Paris, lemna alla sina tjenare ett minne af sig. Denna till börden italienska, men till sina tänkesätt franska prinsessa har icke heller glömt de olyckliga, som af henne hvarje månad erhållit understöd. Oaktadt alla de anmärkningar som gjordes henne, att hon derigenom betydligt minskade sin redan sorut ganska inskränkta budget, lemnade hon alla dessa fattiga unterstöd för ett helt år. De arma menniskorna, sade hon, skola under detta år känna sig mycIge