svarta kläderna, framför en nattduksspege! af vanliga anspråkslösa dimensioner samt upifrån och nedan belyst af städerskan oeh -borstisen, beväpnade med hvar sin ljusstake. En stund står den inkommande mällös,z men slutligen utbrister han häftigt, för första gången i sitt lif allvarsamt förtretad på vännen. Men, du då rentaf tokig, har jag inte förbjudit dig att — — — Kors, svarade denne helt lugnt med en half, belåten blick i spegeln och intagande en ställning å la Apollo di Belvedere, kors, inte kan jag gå på supe på slottet i dina gamla svarta kläder!