Göteborgsposten – 16 september 1870, sida 2

Från Hufvudstaden. Hertiginnan af Östergötland återväntades igår middag till hufvudsiaden med extratäg, som skulle stanna vid norra stationen. Prins Oscar skulle vid Töreboda lemna tåget för att begifva sig till Karlsborg, derifrån han väntas anlända till Stockholm om Söndag. — Otverste Nils Ericsons jordfästning egde rum i Onsdags middag i Jacobs kyrka, som var alldeles uppfylld af menniskor. Dag. Nyh. redogör för den sorgliga akten på följande sätt: I koret, framför altaret, var kistan, öfvertäckt med kransar, uppställd på sin katafalk. På ömse sidor derom intogo de inbjudna sina platser. Den högtidliga akten inleddes med afsjungandet af psalmen 452, v. 1. Derefter framträdde biskopen i Karlstads stift, d:r Sundberg, hvilken förrättade jordfästningen, och höll ett gripande, af djupt allvar och högstämd inspiration genomträngdt tal, deri han skildrade den aflidnes verksamhet och stora personliga egenskaper. Till utgangspunkt tog talaren fjerde evangeliets (Johannes) första kapitel, der det talas om två bröder, hvilka gingo ut i verlden att fullborda det verk, som dem var förelagdt. Efter dessa bröder, anmärkte han, ha många tusende utgått i verlden att fullborda ett godt och stort lifsarbete. För omkring 50 år sedan utgingo också två bröder från en undangömd vrå i Wermland, båda fattiga och föga bemärkta, men båda snart omgifvande sina namn med stora gerningars glans. Den ene hade nu slutat sitt arbete och gått till hvila. Men hans minne skall lefva i kärlek och tacksamhet hos alla dem, som stått i nära eller aflägsnare beröring med honom, i aktning och beundran hos hvarje svensk man och hela Sveriges folk, som i honom egde en af sina ädlaste söner. Och de minnesstoder han rest i vårt lands skilda bygder, vid dess sjöar och strömmar, skola för långliga tider bevara minnet af hans namn, när mycket annat som nu äflas om dagens pris fallit i glömska och spårlöst försvunnit. Man står förundrad öfver, huru han kunnat uträtta så mycket och besegra hinder, som för vanliga ögon syntes afskräckande. Hemligheten låg i hans personliga egenskaper och de rika naturgåfvor, med hvilka han var utrustad. Men icke i dem ensamt. Det var hans själsadel som var hans förnämsta styrka. Och hans bild är derför äfven en bild af den redliga viljan. Sedan talaren yttrat några tröstens ord till dem, som i djup sorg stodo samlade omkring den aflidnes sista, trånga boning skedde jordfästningen i vanlig ordning, hvarefter en sorgkantat afsjöngs från orgelläktaren af skolungdom. Akten afslöts med afsjungandet af ofvannämnde psalms andra vers. Kistan bars ur kyrkan till likvagnen af den aflidnes närmaste manliga anförvandter, hvarefter liket utfördes till nya kyrkogården. I den talrika processionen syntes, utom den aflidnes familj, å konungens vägnar förste hotmarskalken af Edholm, kammarherren C. von Rosen å drottningens, kammarherren Ehrenborg å enkedrottningens, majoren K. A. Ström å hertigens och hertiginnans af Östergötland, kammarherren Ennes å hertigens och hertiginnans af Dalarne, de flesta af statsrådets ledamöter, h embetsmän, embetsoch tjensteman vid jernyagsstyrelserna m. fl. — Den populäre författaren Per Thomasson har uttagit tillständsbevis tör u:g fvande i hufvudstaden af en veckotidning under benämningen ÅMedborgaren . — Å IIasselbacken gass i Tisdags till förmån för de i kriget sårade en mi itärkonsert, hvilken lemnade en behållning af öfver 700 rdr. — A K. Stora teatern gafs i Onsdags Donizettis buffa-opera Don Pasquale, hvil