Göteborgsposten – 16 september 1870, sida 1

af stackars Sam, och nu står det så tydligt för mitt minne som om jag aldrig glömt det. Jag tackade den gamle mannen hjertligt för den hjelp han gifvit mig och tog afsked. — Ni torde ha förhjelpt mig till en rätt betydlig penningsumma, mr Sparsfeld, sade jag, och i så fall skull jag låta porträttera mig; om också endast för att få nöjet komma hit och beställa en ram till porträttet. Med detta löfte lemnade jag mina välvilliga vänner vid Barbican. Mitt hjerta var lätt då jag tillryggalade vägen mellan Barbican och Omega-street. Jag blyges för mig sjelf då jag minnes orsaken till min glada sinnesstämning, Jag skulle resa till Yorkshire, till den provins der min Charlotte vistades. Min Charlotte! Det är ett nöje tillochmed att nedskrifva detta tjusande pronomen! Kan någon bättre än jag inse, att jag ej skall vara Charlotte Halliday närmare i Yorkshire än jag är i London? Nej, ingen. Och dock är jag glad öfver att Sheldons intresse fordrar min närvaro i denna skogrika, nordliga provins. Hoxteris Cross — någon halft förgäten plats utan tvifvel. Jag köpte mig en jernvägstidtabell på hemvägen och fann att Huxteres Cross ligger afsides från jernvägen, och att man kommer dit från en liten station vid namn Hilding, sextio mil norr om Hull. November 1. Detta är Hurters Cross och jag bor här. Jag har bott här en vecka. Jag skulle vilja bo här för alltid. O, måtte jag nu vara förnuftig under ett par timmar, medan jag skritver berättelsen om den sista väl