Göteborgsposten – 15 september 1870, sida 2

om de fortfarande reta fransmännen till det yttersta. Den särade prins Wilhelm är broder till den regerande storhertigen af Mecklenburg-Schwerin och chef för en preussisk kavalleridivision. De tyska arm6ernas frammarsch mot Paris har skridit raskt framåt. D. 7 d:s stodo redan 3 af kronprinsens af Sachsen armekårer utanför Laon, medan deras avantgarde samma dag framskjutits till Soissons. Detta avantgarde tillhör sannolikt 6:te (schlesiska) armåkåren, hvilken förut utgjorde kronprinsens yttersta högra flygel. Äfven Soissons har uppmanats att gifva sig; men eftersom kommendanten vägrat, kommer nu denna fästning att cerneras af trupper. Den tillhör 1:sta klassen af Frankrikes befästade städer och skall naturligtvis komma att göra kraftigt motstånd. Äfven den ej obetydliga fästningen La Fere vid jernvägen Laon Compiegne skall cerneras. Preussarne synas vilja betrygga sin rygg. Kronprinsens at Preussen are6, som bildar centern, har framryckt från Reias längs Marnefloden öfver Chateau Thierry. Dess bestämmelseort är, såsom vi förut nämnt, Nogent och Vincennes. Fransmännen ha dock här sprängt en del broar, hvilka försenat framryckandet. Nu senast uppgitver telegram, att fransmännen sprängt bron vid Nogent. Den venstra flygeln, hvars framryckande förhemligats af de preussiska tidningarne, står sannolikt under general Steinmetz beläl. Den har framryckt längs högra Semestranden från Troyes öfver Melun och ett telegram för i dag angitver, att en dess förtrupp af uhlaner visat sig i Corbeil och der hindrat innevånarne från att spränga bron öfver Seinen, hvarigenom preussarne underlättas i sina bemödanden att afskära Paris från dess förbindelser med södern. För att möta den sålunda framryckande fienden, har försvarskomiteen i Paris under de senaste dagarne utvecklat en outtröttlig verksamhet. Montmartre har gjorts till en utomordentligt stark ställning, som beherrskar slätten vid Gennevilliers, hvilken törut erbjöd mellan fästena Briche och Mont Valerien en mycket svag punkt i försvaret. 18 bataljoner af mobilgardet äro fördelade i fästena, för att understödja marinartilleriet i försvaret at verken. Vallarne skola försvaras af nationalgardet och det gamla parisergardet. De disponibla linietrupperna, hvilkas antal uppskattas till 60,000 man, skola användas vid utfall från fästningen. — Jernvägarne från norr, söder och vester ha under senare tiden oafbrutet fört bataljoner af mobilgardet till Paris: Det säges, att hela den samlade försvarsstyrkan i Paris skall i dessa dagar vara uppbragt till en styrka af 750,000 man, fördelade i tvenne armer. I Lördags voro i trakten af Paris utantör fästena alla grafvarne, som omgifva tästena, fyllda med vatten. Kanonerna voro öfverallt på de för dem bestämda platser. Hus, murar och träd voro raserade, så längt den militära zonen når. Jordarbetena voro nästan öfverallt fullbordade. I Fredags upphäfdes lägret vid St. Maur. Preussarne veta mycket väl, att de detacherade fästena fullständigt betrygga staden mot en beskjutning af sältartilleri. De skola derför enl. Kriegszeitung anse det tillräckligt att innesluta staden, för att sålunda tvinga den till att gifva sig. Det är, såsom sagdt, detta man får se och afvakta händelserna. Ett af dagens telegram förmäler, att den franska besättningen i Toul tillfogat de belägrande preussarne stor ekada. Den telegraferade siffran är dock antagligen en nolla tör hög; men det synes vara högst sannolikt, att en strid verkligen åter egt rum derstädes. Från tyska belägringsarmåen derstädes skrefs neml. d. 8 d:s. att man vefter stora besvärligheter lyckats föra dit groft belägringsartilleri. (Hvilka besvärligheter skulle icke då en belägring at Paris komma att möta!) Det är möjligen dessa kanoner, som besättningen i Toul lyckats förnagla. Det vill sig icke för prenssarne att komma åt någon enda fästning, och skulle Metz nödgas att endera dagen gifva sig, så skulle orsaken vara densamma som vid Sådan, neml. brist på proviant för der inneslutna stora fältarms. Äfven tästuingen Biiche vid tyska gränsen är tyskarne en nagel i ögat. D. 4 d:s gjorde dervarande besättning ett väl ledt utfall mot belägringstrupperna. Til Frankfurter Journal skrifves deri rån, efter det korresp. sagt, att utfallet blifvit tillbakaslaget: Det är svårt att komma åt travsmännen; de kunna från sin höjd öfvervaka alla våra rörelser och, genom den underjordiska törbindelsen mellan båda fästninss atdelnisgarve koncentrera sina anfallstrupper på en punkt, utan att de belägrande törran i sista ögonblicket märka det. Det franska guerill kriget ut mer och mer. Små friskaror borst och der tyska truppafdeluivgar, så att des tyska nu fåt befallning att endast i större kommandon passera vx Toul till Chålon. Så har en myäre baiersk atdel ving blifvit tagen till fånga vid Vaucouleur. garne I Marskalk Bazaine har besvarat prenssar nes uppfordring att gifva sig med ett nytt ur fall från fästningen Metz d. 9 Sept i riktning mot Pont å ålousssjö. — Liberte berättar