Göteborgsposten – 15 september 1870, sida 2

uppsluppenhet, en samling af qui-pro quo i Ulspegels mansr, rik på ordlekar och besatta situationer. Man skrattar åt den från början till slut: man skrattar åt hr Hedin — det gör man då alltid, till och med när han har en så allvarsam roll som i den föregående pjesen; man skrattar åt hr Norrby; man skrattar åt hr Hartman, som är mirakulöst lifvad för den vackra m:ll Jansson; man skrattar åt hr Zachrisson, som verkligen hunnit icke så litet framåt i farcen, och man skrattar åt m:ll Anna Sandberg, som säger många af sina saker på ett synnerligen lyckligt sätt.... Stycket hade en fullständig succis de rire.