Göteborgsposten – 15 september 1870, sida 2

Striden vid Hetz d. 31 Aug—I Sept. (Ur ett bref från en tysk soldat d. 4 Sept.) Efter åtskilliga skärmytslingar inträdde lugn under de sista dagarne af Augusti. Från vår position sägo vi icke mer fienden, blott från den närmre Julien-skansen urskiljde vi dunkla massor samla sig, hvilka dag efter annan blefvo tätare. Så nalkades d. 31 Aug. Vi suto kl. 3 om morgonen vid vårt kaffe, tjocka moln lägrade sig på de närliggande bergen, då plötsligt en granat susade genom luften och nedtöll straxt bakom vår by. Genast slogs larm, men intet nytt skott följde och vi bråkade våra hjernor med hvad denna granat hade att betyda. Det var ett signalskott. Kl. 9 på morgonen anmälde vår utpost på kyrktornet, att ofantliga truppmassor syntes röra sig från skansen S:t Julien åt Saarbräcksvägen; vi ryckte genast in i position. Då dimman skingrade sig sågo vi fienden i mörka massor röra sig framåt på nyssnämnda väg, för att genombryta våra linier. Under allt detta försökte äfven hela den i Metz inneslutna marskalk Bazaines armå ett utfall, tör att förena sig med Mac Mabon, som skulle rycka fram från nordvest. Men äfven der stodo våra trupper; de bakom, nedanför och omkring oss liggande höjderna voro späckade med batterier och derbakom stod vårt landtvärn i reserv. Elden begynte vid pass kl. 13. Fransmännen innehade en god ställning, emedan deras marsch skedde på en betydande höjdsträckning, medan vi alla stodo långt nedanför. till höger och venster nedföllo granaterna, infanterielden öppnades, men fransmännens hufvudanfall riktades icke direkt på oss, utan venster om oss i riktning mot den 1:sta armekåren. Striden rasade häftigt på alla håll. Mellan kanenernas dån och gevärens smattrande rasslade mitrailleusernas egendomliga ljud. Fienden drog sig allt mer åt venster och således emot oss. Det blet natt och flera byar stodo i lågor. Mot kl. 19 blef det nedom oss stående 81:sta regementet inveckladt i elden. Man kampade häftigt om besittningen af den närbelägna byn Fremy. Kl. 110 upphörde elden öfverallt, blott då och då hördes en häftig gevärseld. Fransmännen hade vunnit terräng. Den plats, mot hvilken de tramträngt var icke tillräckligt besatt med våra trupper. Det återstod nu blott om fienden skulle kunna behålla den intagna ställningen, ty under natten skulle vi få förstärkningar från alla håll. Vi stannade hela natten under vapen utan att tillsluta ett öga. Kl. 37 om morgonen, då dimman skingrade sig, uppflammade striden ånyo. De våra stormade från alla håll mot fienden. Fransmännen började vika och drogo sig dervid närmare vår ställning. Nu var vår stund kommen. Vår andra bataljon stormade fram att fördrifva den venster om oss i skogen posterade fienden, men måste vika tillkaka med stor förlust. Den samlade sig likväl på nytt och stormade fram, understödd af den första bataljonen Denna gång kastades fienden tillbaka. Våra fysilierer ingrepo nu i striden och föllo in i fransmännens venstra flank. Vi kastade fienden tillbaka öfver de framför oss liggande höjderna och förorsakade honom genom vårt energiska anfall och vår väl riktade eld oerhörda förluster. Kl. 3 e. m. voro fransmännen, oaktadt det tappraste motstånd, på alla håll tillbakaträngda och vår seger fullständig. Det under tvenne dagar räckande slaget vid Noisseville var nu vunnet och Bazainees sista (7) förhoppning att förena sig med Mac Mahon tillintetgjord.