Göteborgsposten – 13 september 1870, sida 2

jag fann något kort om hufvudet, sannolikt emedan han tyckte att frågorna om familjen Meynell gjorde honom mycket besvär utan att göra honom motsvarande gagn. Jag frågade honom om han kunde säga mig hvar Samuel Meynell var begrafven. — Jag förmodar att han blef begrafven på något ställe utomlands, efter han dog utomlands, svarade den gamle gentlemannen vresigt. — Ah, dog han utomlands? Kan ni säga mig hvar? — Nej, sir, det kan jag ej, svarade mr Grevter allt mer och mer vresigt; jag har aldrig befattat mig med annat folks affärer, jag befattar mig ej heller med dem nu och tycker ej mycket om att bli besvärad för deras skull af främlingar. Jag ursäktade mig så ödmjukt jag kunde för min enträgenhet, men den förargade mr Grewter var ej så lätt blidkad. — Er bästa ursäkt skall vara att ej göra om det igen, svarade han. De som känna till mina vanor veta att jag tager en halftimmas lur på maten. Min kroppskonstitution fordrar det, annars skulle jag ej göra det. Ni borde aldrig ha fått komma in till mig på eftermiddagarne. Då jag fann mr Grewter omöjlig, lemnade jag honom och gick att uppsöka en mera from natur i skepnad af Anthony Sparsfiold, förgyllare vid Barbican. (Forts.)