Göteborgsposten – 13 september 1870, sida 1

skale, och det låg ej någon förnedring i att den elegante Horatio. dela bröd m ed 11 Fortsättning af Valentino Hawkehursts dagbok. Oktoher 15. På eftermiddagen begaf jag mig till mr John Grewters kontor och begärde ett samtal med denne herre. Det var en stonräxt man med hvitt skägg, något framåtlutad hällning, ett par genomträngande grå ögon. Han frågade mig om mltt ärende i en skarp misstänksam ton, som gjorde att jag fann det vara bäst utan omsvep förklara naturen af mitt ärende. Jag underrättade honom om att jag förehade en Juridisk undersökning som rörde cn afliden innevåvare vid denna gata, och att jag tagit mig friheten vända mig till honom, i hopp att han kunde lemna mig några upplysningar. li. Han såg på mig helg tiden som jag talade, liksom om han trodde att jag ämnåde begära penningar af honom. Men då han fann att jag. endast önskade upplysningar, mildrades hans skarpa gråsögon något och han bad mig gå in i mottagningsrummet. a Sedan han bedt mig sitta ned, frågade jag om han hört namnet Meynell. — Ja, svarade han, detäfanns en Meynell vid denna gata då jag var ung — Christian Meynell, mattmakare till yrket. Äffären bedrifves fortfarande, men Meynell dog innan jag blef gift och hans namn är nu så godt som glömdt vid Aldersgate-street. — Hade han ioga söner? frågade jag. — Jo, han hade en sona Samuel, en bekant ttll mig.