Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 2

Från Utlandet. Englands sändebud i Paris, lord Lyons, har sökt att hos den franska republikens provisoriska regering medla fred och för detta ändamål haft en långvarig konferens med den nye utrikesministern Favre. Resultatet af denna förhandling framgår af den cirkulärdepesch, som Jules Favre tillsändt de europeiska hofven i förening med notifikationen om regeringsförändringen i Frankrike. Denna depesch, hvilken för öfrigt med fullt skäl lägger tonvigt deruppå, att krigets mål nu blifvit för Tyskland ett annat, än det först var säger: Konungen af Preussen har törklarat krig mot kejsarens dynasti, icke mot franska folket. Vill han det oaktadt nu (sedan den kejserliga dynastien ej mera finnes) fortsätta kriget, så skola vi upptaga det. Aldrig skola vi afstå en fotsbredd land, en enda fästningssten. En ärelös fred framkallar nytt krig. Våra intressen äro Europas. Skola vi stå ensamma, så ha vi en modig arme, en väl rustad försvarslinie, 300,000 man som kämpa till sista man. Efter fästena kring Paris skall man nödgas storma vallarne, efter vallarne komma barrikaderna. Paris skall hålla sig i trenne månader. Dess fall skall hämnas af hela Frankrike, detta bör Europa veta. Om franska folket ej delar detta vårt beslut, så skola vi uppgifva regeringsmyndigheten. Såsom vi förut sagt, ätven den republikanska regeringen i Frankrike kan ej gå in på att redan nu afträda land till segraren. Hon erinrar verlden om, att man från Preussens sida först riktat kriget mot den kejserliga dynastien. Denna har nu fallit, och Frankrike, likasom hela den öfriga verlden, har afvaktat, hvad beslut, Preussens konung skulle fatta. Frankrike är, det framgår af Favres skrifvelse, beredt att emottaga ett anbud från Preussen om fred. Men det skulle betrakta den fred såsom ärelös, hvilken innebure landafträdelse, och der:tör vili Frankrike ej afuäga en sotsbredd land, en enda sästningssten. En dylik fred skulle sramkalla en sådan stämning hos franska solket, att detta skulle rikta hela sin kraft på att återupprätta den lidna olyckan och säledes tramkalla nytt krig. Dessa krig beröra djupt hela Europa, dertör är denna vår verldsdels intressen nära sammanknutna med Frankrikes, derför är Europa intresseradt i Frankrikes försvarskamp. Men skulle det svika dessa sina intressen och lemna Frankrike allena, så skall detta sjelft utkämpa striden. Kampen om Paris skall stå fienden dyrt. Man skall försvara det till det yttersta, och det skall kunna hålla sig i tre månader. Skulle det likväl falla, så skall fienden ha hela Frankrike att bekämpa, hvilket skall uppbjuda alla krafter, för att hämnas. Det är onekligen ett kraftigt språk detta, och det framhåller med gripande klarhet ställningen, likasom det slungar på konung Wilhelm det dryga ansvaret för hvad som skall följa, ifall han nu af försvarskriget gör ett eröfringskrig. Den ödesdigra trågans besvarande skall komma att djupt inverka på Europas förhållanden, och ej minst på Tysklands tramtida ställning. Hvarje makt skall, om det vill tilltvinga sig land af Frankrike, i Tyskland se en tör Europas säkerhet farlig krigarstat, hvilken skall ha ännu förfärligare strider än hittills att bestå för en tom ärelystnads bländverk. Tyvörr har man ej att hoppas någon återvändo af Preussen, hvars seserdruckna härar väntas skola sta om Söndag utauför Paris. Deras huivudstyrka har passerat Reims, der konung Wukelm redan d. 5 d:s höll sitt intåg. honungeus halfofsicCtela organ Prov. Corresp. säger med ett visst tr:umleran ie hån, att regeringslörändrngen i Fraukrike borttagit hvarje totfäste för en snar deplona tisk bemedling, och vill dermed låta påskina, att republiken i Frankrike icke har något understöd att vänta af de andra makterna. Bis