Göteborgsposten – 9 september 1870, sida 2

blef efter striden vid Wagram öfverste och baron af kejsardömet. Under ryska kriget blef han brigadgeneral, i slaget vid Leipzig var han kejsarens adjutant och upphöjdes till divisionsgeneral. Efter Napoleons tronafsägelse 1814 erkände han provisoriska regeringen, men återvände till sin post som adjutant vid Napoleons återkomst från Elba, och deltog vid dennes sida i slaget vid Waterloo. Etter restaurationen drog han sig undan till Schweiz och derefter till England, hvarest han år 1817 gifte sig med dottern till lord Keith, i hvars rättigheter han derefter inträdde. Revolutionen 1830 återgat grefven af Flahault hans pairskap och rang inom franska arm6en. År 1831 blef han ambassadör i Berlin, flyttades 1841 till Wien, der han stannade tills orläanistiska dynastiens fall. Han kreerades af Napoleon III till senator år 1853, förflyttades som ambassadör till London 1860 och qvarstannade der till 1862, hvarefter han tillbragt sina återstående dagar i Paris. Till Frankfurter Journal skrifves, att Bazaines sista utfall från Metz var mycket klokt och väl förberedt; det utfördes med 3 hela armåkårer och en massa artilleri samt understöddes från fästningen. De franska trupperna slogos med förtviflans mod, men måste dock till sist vika tillbaka. Förlusten var å transmännens sida mycket stor. Det säges, att man inom Metz börjat slagta hästarne, för att få kött. Kapituleringen vid Sedan. En af redaktörerna af LECho de Bruxelles har tillskickat sin tidning följande meddelanden, erhållna af engelska tidningen Pall Mall Gazettes korrespondent vid krigsskådeplatsen: KI. 4 på morgonen igår, d. 1 Sept., började striden under Sdans murar, afstannade vid 2-tiden, men blossade ånyo upp kl. 3 med ökad häftighet. Kl. 5 var den redan definitift afgjord. Mac Mahon var då med sin arme kastad in i Scdan, innesluten af den 250,000 man starka preussiska hären, och i anseende till de bristfälliga fastningsverkens beskjutande, endast i stånd att tvenne dagar kunna motstå fienden. Kl. 6 ankom en fransk stabsofficer som parlamentär till konungens af Preussen högqvarter, för att underhandla om kapitulationsvilkoren. Men då han icke hade fullmakt att underhandla om hela den i fästningen inneslutna armeens kapitulation, önskade man att underhandla med general O Reilly, fästningens kommendant. Kort derpå inträffade denne och erhöll det svar, att alldenstund det var omöjligt för den franska hären att en längre tid försvara sig i Sedan, uppfordrades den att gifva sig på nåd och onåd. I detta ögonblick, säger korrespondenten till Pall Mall Gazette, var det icke alls fråga om kejsaren, om hvars vistande i lägret man var fullkomligt ovetande; senare, då man blef underrättad härom, tadlades i skarpa ordalag den franske parlamentärens handlingssätt, att hafva förtegat en så vigtig omständighet. Plötsligt skallade i hela det: preussiska lägret ett ofantligt jubelrop: Kejsaren är här! På samma gång erhöll konungen af Preussen ett egenhändigt bref fråm kejsar Napoleon. I detta bref, hvars ordalydelse naturligtvis är obekant, säger kejsaren, enligt hvad som berättades i den preussiska generalstaben, att då han icke kunde finna döden i spetsen för sin arme, nedlagger han sin värja i konungens af Preussen hand-. Entusiasmen i Preussiska armeen var obeskriflig. Soldaterna kastade sina vapen ifrån sig och omfamnade hvarandra, i det de nu trodde kriget vara slut. En qvarts timme derefter började alla preussiska musikkårerna att spela. Några af dem spelade till och med Partant pour la Syrie och Marseillaisen, men fingo snart befallning att sluta med dessa melodier, för att icke preussiska armåen skulle skämma bort sin triumf med att synbart håna de besegrade. Större delen af de i högqvarteret närvarande trängde sig lyckönskande kring grefve Bismarck. Mina herrar-, svarade denne, Jag har icke haft någon andel i detta krigs lyckliga utgång. Vänden er till konungen och Moltke. Jag har ingentig uträttat... dock, tillade han kraftigt, jag har i alla fall uträttat något. Jag har gjort så mycket, att Tysklands Sydstater gifvit oss en verksam hjelp, och det är dessa, våra tappre bairare och wärtembergare, vi hafva att tacka för denna sista seger. Som bekant var det verkligen äfven sydstaternas armåkårer, som isynnerhet bidrog till Thorsdagens seger. Alla inneränarne i Sedan hade, sedan skjutningen upphört, strömmat upp på vallarna och derifrån, såsom på ett skådespel, skådat ned på den ofantliga preussiska hären. Kejsaren uppehöll sig i Vendresse. Morgonen derpå, den 2 Sept., begaf han sig till konungens af Preussens högqvarter, snarare som gäst än fånge. Han åkte i öppen vagn, ledsagad af tlere officerare, bland hvilka man igenkände generalerna Felix Douay och Lebrun. Två ulaner redo framför vagnen, som föröfrigt omgafs af kejserliga förridare och betjenter i gröna, guldbroderade livrer. Napoleon III syntes ganska lugn, rökande på en cigarette.