Göteborgsposten – 8 september 1870, sida 1

karlen sina anteckningar under ett par minuter, under det Valentine satte sig i en klumpig ländstol vid kaminen. — Nåväl, unge gentleman, utbrast mr Sheldon i det han med triumferande min slog igen boken, jag tror att ni råkat lyckligt ut. Ni kan tacka era stjernor som fört mig i er väg. — Mina stjernor ha ej på något sätt utmärkt sig för att bringa mig lycka, svarade mr Hawkehurst med köld. Jag förmodar att om jag råkat lyckligt ut, har ni råkat ännu lyckligare ut, min bäste George. Huru fick ni reda på giftermålscertifikatet mellan mr Matthew Haygarth och gråögda Molly? — Ni är en af de klipskaste karlar jag lärt känna, mr Hawkehurst, det berömmet måste jag ge er, fastän jag kännt ganska många klipska korlar. Ja väl, jag har funnit Matthew Haygarths giftermålscertifikat, och enligt min åsigt är Haygarthska arfvet så godt som vårt. — En fogel i hand är bättre än tio i skogen! Men jag är glad att vår affär går framåt. Huru upptäckte ni det? — Ej utan stor möda, det kan jag säga er. Naturligtvis var min id om ett hemligt giftermål i bästa fall endast en ganska sannolik hypotes, och jag vågade knappt smickra mig med hoppet att den skulle visa sig vara ett faktum. Min id grundade sig på tre omständigheter, nämligen den unge mannens karakter, hans långa vistelse i London långt bort från respektabla slägtingar och vänner samt giftermålslagarnes egendomliga beskaffenhet på den tid vår man lefde. — Ah! Det var naturligtvis en vigtig omständighet. ns