Göteborgsposten – 8 september 1870, sida 1

leta igenom flera församlingars kyrkoböcker än jag kan komma ihåg och fann slutligen ett dokument, som jag anser vara värdt tretusen pund för er och — en rätt nätt penningsumma för mig äfven. — Jsg undrar hvad färg vårt hår skall ha då vi få röra vid dessa penningar? sade Valentine betänksamt. Jag har ett slags aning om att min hand aldrig skall komma att röra vid segerpriset, eller med andra ord att något testamente aldrig blifvit eller blir upprättadt som kan bereda mig ett punds inkomst. — Hvilken olycksbådande korp ni är i dag! utbrast George Sheldon förargad. Just när jag efter tio års mödor ser mitt arbete nära att krönas af framgång kommer ni och påstår att intet hopp finnes. — Jag borde kanske ej yttra mig på detta sätt, svarade Valentine urskuldande; men det finnes dagar i en mans lif då det tycks vara ett svart moln mellan honom och allt som han ser åt. Jag känner en betryckning som jag ej kan frigöra mig från. Om en man gått vid min sida från Chelsea till Holborn hviskande olycksprofetior i mina öron vid hvarje steg skulle jag ej kunna känna mig mera nedslagen än jag nu gör. — Allt detder måtte komma sig af att ni ätit någon hårdsmält föda till frukost, svarade mr Sheldon otåligt. Var praktisk och låtom oss se sakerna från en affärsmessig synpunkt. Här är en bilaga A. — en kopia af kyrkoboksanteckningen rörande Matthew Haygarths giftermål med Mary Murchinson. Och här är en bilaga B. — en — Jag skulle tro det. Jag har gjort mig mödan att