Göteborgsposten – 6 september 1870, sida 2

försel af vapen eller ammunition till någon dera af de krigförande makterna. Det upply stes att handelsföreningen meddelat sig mec 65 dylika föreningar i konungariket för er hållande af en gemensam framställning i äm net till regeringen från samtliga dessa före ningar. Tre handelsföreningar instämde mec Liverpools, två andra hade satt sig emot den och från 60 hade ännu iutet svar ingått. Stora qvantiteter af hvete från San Francisco, så väl som andra litsförnödenheter, hö 0. 8. v. afsändas oupphörligt från Liverpool till franska hamnar. En stor firma för kemiska preparater i Liverpool har afsändt 100 stora packar medicinalier till hufvudqvarteren för franska och tyska armerna. Ötsiciel Journal meddelar följande: Under de pinsamma omständigheter hvari vi äro försatta har gendarmeriet i trakten af Paris, som under några dagar egnat sig nästan uteslutande åt gripandet af spioner och uppsigt öfver fortena, olyckligtvis försummat sin vanliga vaktgöring och arresterandet af brottslingar. Ett band at de skurkar, för hvilka det ej finnes något fädernesland, drog fördel af denna slapphet och förötvade plundringar i trakten i vidsträcktare skala och täflade sålunda med de preussiska uhlanerna, hvilkas otroliga djerfhet och summariska sätt att gå till väga de imiterade. Några olyckliga arrendatorer och ett stort antal torgbesökande trädgårdsmäst.re funno, då de återkommo efter att ha satt sina mest värdefulla varor i säkerhet inom Paris murar, sina hus och gårdar skändligt plundrade. Tjufvarne försedda med vagnar, hvilka de på bed ägligt sätt förskaffat sig, undkommo genom flykten följderna af sina brottsliga företag. Åtskilliga småkrämare i qvarteret la Vilette dolue sedermera de stulna föremålen, hvilka de köpt i klump till underpris. Sedan sistlidne Fredag ha minst 20 på detta sätt bestulna landtbor anmält sina klagomål hos polisprefekten i förening med chefen för Seinegendarmeriet. Sedan en väl organiserad bevakning blifvit ordnad i åtskilliga bekanta tjufköpares grannskap, ha de förnämsta medlemmarne af banuet blifvit upptäckta-. Nägra beräkningar, som offentliggjorts i de hanoveranska tidningarne, sätta oss i stånd att uppskatta den roll jernvägarne spelat i det närvarande kriget. En trän kan befordra en bataljon infanteri eller en sqvadron kavalleri eller ett halft batteri artilleri. För ett fullständigt faltartilleritegemente skulle 32 träner erfordras, af hvilka artilleriparken skulle taga i anspråk de 27. Det antal som erfordras för att befordra en hel armöekår torde kunna uppskattas från 130 till 150, och en arme at från 10 till 12 kårer skulle upptaga mellan 1300 och 1500 träner. Befordringen af dessa, på fem hufvudlinier at jernvägsnätet, skulle upptaga 12 dagar, då 23 å 27 träner fördelades pr dag. Hittills har befordringen af från 20 till 24 sådana träner med den vanliga farten fullt upptagit en tysk jernvägsträcka. Vid närvarande tillfälle, då endast tre hufvudlinier varit användbara, har det varit nödvändigt att dagligen skicka af 50 träner. Den strategiska vigten för Tyskland af dessa tre linier kan svårligen fattas utan litet eftertanka. Hade inga jernvägar existerat skulle den stora franska armeen, som vanligen var kantonerad längs gränsen, från Thionville ner till Lyon, ha uppnått Rhen innan en lika styrka hunnit samlas för att göra densamma motstånd. Fredrik den stores och Napoleons segrar blefvo vunna till stor del genom deras soldaters förmåga att göra hastiga marscher. Flera män omkommo genom utmattning, öfveransträngning och sjukdom under marscherna än på bataljfälten, och då vi rysa öfver alagtandet i nutidens drabbningar, i hvilka ofantliga härmassor mötas beväpnade med de mest mördande vapen, glömma vi den ofantligt mycket större dödlighet, som med mindre buller men mera lidande var törenad med förflutna fälttåg. Utan jernvagar skulle det vara omöjligt att betordra, föda och manövrera nu är pålagdt bönderna i Elsass och Lothringen synes stort, men det är emedan operationerna at de största armåeer i nyare tider äro inskränkta inom eu trang focus. Utan jernvagen skulle ensamt de för kommissariatet nödvändiga trupper ha utsträckt sina rorelsar öfver en otantlig areal, som de sakta måste ha genomtågat likt en flock gräshoppor, lemnande ödesträckor efter sig. Kriget har nu gjorts kortare, skarpare, mera atgorande, mindre sköflande och grymt, på ett sätt att nationerna kunnat kencentrera sina kratter för några få ytterliga ansträngningar — kortligen, en revolution har gjorts i krigförandet, och den skicklighet hvarmed preussarne begagnat detta nya och mäktiga hjelpmedel i krigförandet är endast jemförlig med deras beslutsamma strategi på slagfältet. Vi få nu se om de franska generalerna veta att använda de ansenliga fördelar vid försvaret, hvilka deras jernvägar gifva dem för hvarje dag som fienden framtränger från sin operationsbas. Direktörerna för nederlandska jernvägsbolaget ha förkunnat att de på sina linier fritt skola betordra alla personer, som ämna sig till hospitalerna för att vårda de sårade, samt alla materialier som äro afsedda för sam ma än amäl. Tidningarne i Wiesbaden ifra för att de tyska armeerna då de återvända från Paris skola föra tillbaka några konstskatter som ej blefvo återställda 1815, bland dem några porfyrpelare som prydde domen af Aachens katedral. 32 blefvo borttagna af Napoleon och blott 24 återställda. Den senast aflidne konungen af Preussen återuppställde dem tillika med åtta granitpelare. De frånskilda pelarne pryda i närvarande ögonblick Salle de la Paix i Louvren. En fransk lokaltidning bekräftar, att en större afdelning mobilgarde blifvit tagen tillfånga vid Vitry. Det var garnisonen i Vitry, bestående af en bataljon infanteri och ett kompani artilleri, som på sin marsch öfverfölls af en betydligt öfverlägsen uhlanstyrka. Efter en kort strid sträckte de vapen. Föröfrigt omtalas, att preussarnes första utflygt till Vitry icke blef lycklig för dem. Man låt dem nemligen komma in i staden, men tillslöt portarne efter dem och gjorde dem till sångar. Enligt meddelanden i Namurs tidning har i len franska fästniogen Givet, liggande vid snetsen af en i Belcien inskänftanaa landtunesea sådana armer som nu äro i fält. Det betryck som