Göteborgsposten – 6 september 1870, sida 2

blifvit besästad. Fästningen har en besättnin af minst 6300 man. Enligt Saarbräcks tidning skall placerar det af belägringsartilleriet utanför Metz snar vara sullbordadt. Äfven äro vattenpumparn i Gorze tagna i beslag af preussarne och satt utom verksamhet. Från Pont å Mousson skrifvesttill-N. A Ztg bl. a.: Konungens telegram från bivuaken, hvilket om förmälde segern d. 18 Aug., nedskrefs om natten a grefve Bismarck vid det skumma skenet från ei vakteld och ett i närheten brinnande hus, samt med delades vidare af en tjensteman, som ankommit ocl förklarat, att han återställt telegrafledningen til Gorze. Lifsmedlen voro denna natt ganska knapp: i konungens omgifning, likaså nattqvarteren, enäl allt var öfverlåtet åt de sårade. Med möda förskaf fades några kortlekar och senare ett nattläger å konungen. Förbundskansleren uppsökte äfven, se dan han erhållit några ägg dem han sönderslagi med svärdfästet och förtärt råa, med sin omgifning en tillflyktsort. I flera hus sökte man förgäfves på grund af sårades antal efter plats. Slutligen, i et hus som äfven var uppfyldt, upptäckte grefven et mörkt fönster i första våningen. Men der uppt fiuns väl en smula halm, frågade han. Der ligga äfven särade?, blef svaret. Grefven lät emellertid ingenting hindra sig, gick upp i den nämnda kammaren, fann tre sängar lediga och tog plats i der ena, under det att erkehertigen af Mecklenburg lade sig i den andra och amerikanske generalen Sheridan, som i grefve Bismarcks svit bevistat slaget, beqvämt utsträckte sig på golfvet. Paris fysionomi. (Ur National.) D. 29 Aug. Under de sista dagarne har Paris fysionomi undergätt en märkvärdig förändring. Efter de första dagarnes entusiastiska glädje och den derpå följande harmen och förbittringen hvarmed man mottog de sorgliga underrättelserna från armeen har nu inträdt ett högtidligt allvar. Paris bereder sig till strid. Boulevardernas lysande ekipager äro försvunna, trottoirerna äro befriade från dagdrifvare och sprättar, och en mängd damer, hvilka isynnerhet promenerade på Boulevard Montmartre, äro bortvisade. Hufvudstaden har icke plats för onyttigt folk. Man ser långa sträckor af vagnar lastade med lifsmedel, som från alla håll tillföras Paris på Jernvägarne, tåga gatorna fram. Alla möjliga slags fordon, kärror och arbetsvagnar äro reqvirerade att möta vid bangårdarne, der de från bittida på morgonen till sent på qvällen lastas med kornoch mjölsäckar, grönsaker, ris, potatis, saltadt kött, vinoch bränrinsfat o. 8. v. som de sedan föra till åtskilliga magasiner och upplagsplatser. I hallarne är ständig brådska och rörelse. Spanmålshallen är nästan fylld. I rotundan är uppställd en lokomobil, med hvilkens tillhjelp säckarne hastigt föras upp på vindarne och samtidigt uppstaplas på centrumgalleriet. Den ena paviljongen är redan uppfylld med förnödenheter af alla slag. De, hvilka handla med grönsaker och spanmål, belägras formligen af köpare. I går morse, k 28 Aug., hade bönderna samlats med betydliga qvantiteter af potatis, dem de till en början sålde till allmänt pris; men då man ville för längre tid göra uppköp deraf och sålunda efterfrågan var i tilltagande, höjdes priset derpå tredubbelt. Midtunder det deraf uppkomna grälet mellan köpare och säljare, kom en afdelning soldater, som på ett ganska egendomligt sätt — liksom domaren i fabeln — tillfredsställde båda parterna, i det de på grund af reqvisition tillvällade sig hela förrådet och ögonblickligt förde det med sig. Hela Paris förråd uppköpes likväl icke ensamt i hallarne eller i de stora magasinerna. Den största delen sprides omkring på särskilda upplagsplatser som reserveras för yttersta nödfall. Dessa ställen äro naturligtvis hemlighållna. Förutom dessa omtalade vagnsträckor, ser man under denna tid en del andra på gatorna utaf helt olika beskaffenhet. De bestå af gamla fordon, uppfyllda med skräp från landsvägarne lastade med gamla möbler, husgeråd och madrasser; ofvanpå äro flätade vaggor fastsurrade och qvinnor med halsduk om hufvudet sitta der sammankrupna med sina barn, under det att männerna gå till fots efter eller vid sidan af vagnarne, hållande tömmarne på hästen eller åsnan, som trafvar tungt på stengatorna. Det är bönderna, hvilka flykta för invasionen samt lemna hus och jord innan bergningen. Ibland ser man några hönsburar bland det öfriga bohaget och ett par bölande oxar fastbundna vid vagnarne. Folket åser under tystnad dessa fordon, förbannande den fiende, som ruinerar så många fattiga landtmän. Man kan tänka sig hvilken förvirring som råder vid barriörerna; lastvagnar strömma ut från staden att hemta rikemans dyrbara möbler och korsas af fordon, som föra de fattigas bohag der in; dertill må räknas otaliga kreaturstransporter och skaror af gående, soldater, nyfikna och arbetare från befästningarne, så att de smala brosprången ingeniörerna öppnat för trafiken äro öfverfyllda och spärrade. I Boulogneroch Vincennes-skogarne äro platser inrättade för slagtkreatur, och en oräknelig mängd får äro inhägnade inom fästningsverken. Jernbanestationerna er juda ett lika rörligt lif. Väntsalarne äre fyllda med resande, hvilka föra med sig allt hvad de i hast kunnat samla. Några af dem äro fega uslingar, som lemna sina hem, men deras namn skola ihägkommas och öfverlemnas till allmänt begabbande, att man må lära känna dem, hvilka först och främst böra tyngas af krigets börda; lyckligtvis äro dessa fåtaliga, mycket fåtaliga. Nästan alla de män, man der påträffar, qvarstanna i Paris och äro endast komna att taga afsked af maka och barn, för hvilka de vilja afvända faran. Det är omöjligt att beskrifva huru tunga och smärtsamma dessa afsked äro; mången fäller tårar vid att se dem han älskar draga bort; men hans hat växer med sorgen och han vill hämnas på preussarne. I sammanhang härmed må meddelas följande, som en korresp. i Söndags åtta dagar sedan på aftonen skref till Pall Mall Gazettefrån Paris: Jag kan af egen erfarenhet intyga svårigheten att komma inom befästningarne, sedan man en gäng varit nog djerf att våga sig utom dem. Önskande se hvad som företogs utanför stadsmurarne åkte jag idag på morgonen till Boulognerskogen. Ack, denna fashionabla förlustelseplats var sorglig att skåda. Vägarne folktomma, utom då en fodervagn upplifvade scenen; de fordom så väl ansade promenadplatserna äro nu förstörda, och gräsplanerna, på bvilka de uppmärksamma vaktarnes blickar ständigt med faderlig ömhet hvilade, bli nu nertrampade. Jag erfor att 50,000 får hade insläppts i Boulognerskogen på morgonen och att 100,000 oxar redan örut voro der insläppta. Skogen genljöd af oxarnes ämande och färens bräkande, och emellanåt stötte nan på en blodpöl. der något dinr hadea hlifyjt ola.