Göteborgsposten – 31 augusti 1870, sida 2

att myndigheterna begärt 2000 bäddar för soldater vin innevånarne att subskribera till de sjukas och sårades hjelp. Nästa gång nödgas han utfärda påbud om huru många rätter mat hvarje officer skall ha, samt att en thaler är lika med fyra francs, och ytterligare att medborgarena måste hålla åkdon och ridhästar till armeens disposition. Detta är den första af tyska arm6en ockuperade plats i Frankrike, i hvilken ett betydligare antal butiker äro öppna. De innevånare som stannat qvar se ut som om de med svårighet kunna efterkomma mairens uppmaning att lägga sina känslor i dagen. De tro att allt detta måste mycket snart bli annorlunda, och de behöfva ej som mairen ha ett öga fästadt på den tillstädesvarande och mäktige preussaren samt det andra på prefekten och den kejserliga styrelsen. Till krigets början var staden Nancy marskalk Bazaines hufvudqvarter — centralpunkten för den tredje armekären — hvarunder lydde de divisioner som voro förlagda vid Metz (5:te), Strasbourg (6:te), Besangon (7:de), som den vid Vissembourg stupade general Douay kommenderade, samt kavalleridivisionen vid Luneville. Det är en stad på 50,000 innevånare, nu helt och hållet fransk, ehuru monumenter öfverallt i densamma intyga dess oberoende för ej mycket längre än ett århundrade sedan. Den är beryktad för sina antiqviteter, sin historiska betydelse och framstår för närvarande i kommerciel företagsamhet. Att se tyska uniformer på alla gator, att höra tyska talas nästan i hvarje hus, att se öfver hvarje dörr skrifvet med hieroglyfisk tysk stil ett tillkännagifvande att så och så många officerare, så och så många man, så och så många hästar äro logerade derinne — måste förefalla innevånarne som en mara. Det finnes plakater på väggarne så lydande: 7 Aout, Grande Fete dediöe å Varmee francaise — en fest med luftballonger af M. Godard, som skulle gitvits just samma dag som en af de tappraste kårer i denna tappra arme flydde genom hvarje gata från det olyckliga slagfältet vid Woerth. Tidningarne på platsen säga att bairarne uppföra sig väl och likaledes preussarne, ehuru åtskilliga klagomål ha blifvit gjorda. Men det måste vara mycket malört i bägaren. kn fransman, som såg en tysk officer beundra Place Stanislas närmade sig och frågade honom artigt, om han ej tyckte att Nancy vore en vacker stad. Tysken — en af de många tyskar som förlora sitt goda lynne och I i dagen sin råhet då de tilltala en fransman — svarade, att ingen stad i Frankrike vore god nog för en tysk att bo i Förkläd dig huru du vill, så är du dock en bitter dryck, slafveri, skref Sterne, och i sanning kan äfven detta sägas om den tvungna undergifvenheten för en fiendtlig invasion. Nancy torde aldrig förr ha på en gång hyst så många furstliga personer inom sina murar. Hertigen af Coburg är i prefekturen. Prins Leopold af Hohenzollern, causa belli, är i erkebiskopspalatset. Prins William af Wärtemberg är i mairens hus. Prinsen af Weimar är hos hr Denart, prinsen af Mecklenburg Strelitz hos hr de Fregeville, prinsen at Wurtemberg hos markis de Marnezia, prins Puttbus hos öfverste de Gommervill etc. Caf de la Comedis är upplåtet åt officerarne. Emellertid väntas sårade preussare till staden, och tidningarne säga hors de combat i fäktningen vid Longeville, nära Metz, och för andra kommande från Toul. Från tyska lägret omkring Strasbourg. (Korresp. till Allgem. 42tg.) D. 21 Aug. Hvad belägringsarm6en beträffar, har den redan i närheten af byarne Mitteloch Ober-hausbergen öppnat de första löpgrafvarne och framdraga dem raskt emot staden; traktens manliga befolkning från 25 till 30 år är uppbådad att uppkasta skansar, äfven alla hackor, skoflar ete, från de af våra vapen beherrskade byarne skola inlemnas till ingeniördepoten. Hvarje natt och äfven om dagarne vexlas skott mellan förposterna samt fästningsoch fältbatterierna; tvenne gånger hafva fransmännen försökt göra utfall, den ena gången från Rhensidan, den andra gången mot sydvest, men båda gångerna blifvit slagna tillbaka, förlorande sista gången 3 kanonor. Snart skall det dock låta på annat sätt. En stark belägringspark är anländ från Erfurt och Magdeburg och om Måndag skulle stadens beskjutande begynnas. Belägringsarmen är sammansatt af badensare och preussare; generallöjtn. v. Werden är befälhafvare, och den badensiska divisionen kommenderas, i följd af den af giktsjukdom hindrade krigsministern v. Beyer, af general v. Laroche. Belägringsarbetena ledas af preussiske generalen Schultz och en ung ingeniörofficer vid namn Mortens, vid hvilken man fäster stora förhoppningar. Man talar om, att den badensiska divisionen skall rycka mot det nordliga Elsass, att taga det i besittning och energiskt motverka de försök, som derstädes blifvit gjorda att uppvigla folket och (kanske vid bortdragandet af Belforts besättning och några andra trupper) bilda en undsättningskår. Inågra trakter hafva redan våldsamma uppträden egt rum mot våra konskriptionstrupper. En belägring är ett mödosamt arbete, som icke eger något at den effekt och glans som en strid på fria fältet. Men tro mig, att stå i spänd uppmärksamhet på smyghålen, spana ut och förstöra hvarje gömställe, dag och natt på vakt, att der fienden skulle kunna tränga på utgräfva en flod, som vi nu göra med lll, för att tvinga honom till att gifva sig; all denna glanslösa, men icke mindre farliga och om mod vittnande handling, — tarfvar en mera uthållande, koncentrerad energi. Den badensiska disionen har sig ålagdt att fullgöra denna svåra uppgift. Fransmännen hafva stuckit de främre husen i Schiltigheim i brand; de brinna ännu tillika med ett kloster vid Ruprechtsau. Der bodde en baron de Buissiere, äfven godsegare i Baden. Snart blef det bekant att han var en upprorsstiftare; igår på hemvägen till Ruprechtsau blef han gripen och frörd till Rastadt. Äfven här blir stränghet använd, der icke mildhet hjelper. En sqvadron af de våra blef i St. Moriz vid Schlettstadt angripen af mobilgarde och borgare. Borgarne sköto ifrån husen; de varu blefvo språnyda, men hafva idag ånyo samlat sig. Vi hafva två döda. I dag har en bataljon med artilleri och kavalleri dragit till S:t Moriz, att uppfordra borgmästaren att utpeka dem som varit beväpnade; kan han det ej, blir befolkningen — utan att spilla menniskolif — drifven från platsen och trakten förstörd. Slagfältet vid Gravelotte. (Korresp. till Journal des Debats.) Klockan var två på e. m. då jag anlände till Gravelotte. Den strålande solen upplyste slätten. medan skogen aftecknade sina mörka konturer mot de närliggande höjderna. Några bönder följde samma väg som jag. Trots den dödstystnad som herrskade öfverallt, trots vår visshet om, att den preussiska hären dragit sig tillbaka, gingo vi långsamt