Göteborgsposten – 31 augusti 1870, sida 2

Från kronprinsens af Preusson höggvartor. Gref från Times korrespondent.) Nancy d. 17 Aug. Jag är inqvarterad hos en enka m:me Houillon, mpasse des Ecoles. Arma menniska! Sextionio är ammal har hon en sonson, hennes enda hopp, en dvokat, som gått in i artilleriet vid Garde Mobile ; sennes hus, der det finnes endast qvinliga tjenare ch hennes sondotter, 17 år gammal, har under de ista fem dagarne varit uppfyldt af soldater. Men närkvärdig lflighet röjer sig i den gamla damens ätt midt under hennes bedröfvelse, och med stolthet visar hon sin ännu lefvande mor född 1780, som min1es franska revolutionen och som sett Frankrike vå gånger inkräktadt af ryssar, preussare, österrikare och äfven deder bairarne! Men hennes dotersons son borde aldrig bära rensel på ryggens! ÄÅn, monsieur, om dessa kejsare och kungar kunde se vårt elände! De börja krig af stolthet! Må Gud lorläta dem. Vi kunna det ej! Inga nyheter från gossen! Det blir de gamlas dödOch de hade lånat 1800 francs att betala för att han skulle få byta ut intanteriet mot artilleriet. Nancy behöfver ingen beskrifning. En fransman, som hörde att åtskilliga vetenskapsmän, arkeologer och dylika, åtföljde armden, utropade: Min Gud, tro de sig ha funnit ett terra nova? Det utgifves tidningar der i staden fortfarande — Moniteur och Journul de ia Meurthe. Jag fick händelsevis ett exemplar af hvardera och erhöll en hel hop underrättelser ur dem. Prins Albrecht anlände på Söndagen, tog sitt qvarter i Hötel de France och bevistade gudstjensten i protestantiska kyrkan. Han for på Tisdagen (igår) åtföljd af kronprinsen. 50,000 francs utkräfdes af staden och 300,000 francs af stadskassan, men denna senare fordran återtogs då det försäkrades att den offentliga kassan blifvit bortförd. Reqvisitioner gjordes på vagnar etc., i hvilka en stor intanteristyrka fortskaffades på sin marsch. Proklamationer at konungen voro uppklistrade på portarne, förkunnande att konskriptionen var afskaffad i alla de distrikter som ockuperats af tyska trupper, och att alla de personer som bröto mot detta påbud skulle förlora sina tjenster och hållas i fängelse i Tyskland. På Tisdagen lemnade den preussiska kavalleridivisionen Nancy och tågade mot Pont S:t Vincent med omätliga muntörråder, och det påstås att det infanteri som marscherat mot Toul mottogs med stängda portar och stadens vägran att gifva sig. På Söndagen skulle folket i Nancy anskaffa: 1000 litres vin, 12.000 kilos bröd, 3500 kilos ris, 1400 kilos kaffe, 1250 kilos kött, 125 kilos spik, 40.000 st. bättre cigarrer, 100,000 st. simplare d:o, stöflor, skor, näsdukar etc., och place Stanislas liknade en ofantlig marknadsplats. Alla innevånare som innehade kartor öfver Frankrike från Paris till gränsen besalldes deponera dem i Hötel de Ville inom två timmar. Sextio vackra ridhästar togos äfven i beslag af staden, och mairen lät tillkännagifva att officerare skulle ha fyra rätter mat till middag, två till supe, med olika dryckesvaror och cigarrer efter behag, samt att en thaler var värd fyra francs. Mairen och municipalrådet skulle qvarblifva på sina poster. Tidningarne hade hört rykten om kanonaden och motståndet vid Phalsbourg och förkunnade att platsen kapitulerat efter ett anfall som satt eld på husen. De accepter som gåfvos i landet för förnödenheter sägas ha följande påskrift: -Payable d la påir par le vaingqueur. Från Nancy är hela Frankrike öppet — på kartan; men det finnes några andra ganska hårda nötter att knäppa innan denna arm kommer i sigte af Paris. Och då? Huru många af dem som nu passera fram stolta ötver lif och seger skola ej ligga i jorden dessförinnan. — —ö—d— — — — eh et 5: 0 ct Fd Samma dag på aftonen. Då en tysk kommer in i denna goda stad Nancy och stannar på Place Stanislas, ser han monumenter och färska spår af en oberoende suveränitet som visserligen ej var fransk. Men Lothringen är nu franskt alltigenom, och det är fullkomligt säkert att om språk och utseende bära vittne om nationaliteten, så hyser befolkningen ingen åstundan att bli på samma sätt oberoende som Wärtemberg eller Baiern. Kronprinsen är i Hötel de Ville. Utan tvifvel väntar han nu nyheter från konungen och första armen. Hans höghet torde vara orolig, men han visar det ej. Han kan helt visst ej vara mera orolig än M. Podevin, mairen i Nancy, hvars namn synes på väggarne på åtskilliga plakater. Ena gången uppfordrar M. Podevin medborgarena i krigsministerns namn att skynda Jåta inskrifva sig som frivilliga. En annan gång råder han samma medborgare att afhålla sig från att lägga sina känslor i dagen då fienden ockupera staden, ty detta skulle leda till förfärliga repressalier. Vidare uppmanar M. Pode