Göteborgsposten – 31 augusti 1870, sida 1

De två andra brefven som jag efter någon eftertanka utvalde röra de sista veckorna af Matthews lif, och i dem tycker jag mig märka spåret till någon sorglig hemlighet som han höll dold för sia hustru, men som han vid åtskilliga tillfällen var till hälften böjd att omtala för henne. Jag meddelar ett utdrag ur hvartdera af de två vigtiga brefven; det första var skrifvet en månad före Matthews död, det andra fjorton dagar efter denna händelse: roch dock, vördade sir, har jag på senare tiden varit mycket orolig till sinnes för min mans skull. Deder anfallen af melankoli om hvilka jag för någon tid sedan underrättade er ha åter kommit på honom. För en tid hoppades jag att dessa känslor af sorg voro följden af en pånyttfödd själ; men inom den sist förflutna månaden har jag till min ledsnad upptäckt att hans dysterhet snarare är den ondes anfäktelser. Det har nyligen behagat mr Haygarth att förklara att hans lif är nära sitt slut. Han affekterar verkligen en öfvertygelse att hans dagar äro räknade. Denna profana och impertinenta föreställning antar jag vara en direkt ingifvelse af satan, af samma beskaffenhet som sådana der plötsliga skrattanfall som ibland kommit på många fromma kristna midtunder en religiös sammankomst, hvarigenom mycken skam och smälek drabbat vår sekt. Det finnes ej ringaste anledaing till ett sådant antagande af min man, alldenstund hans helsa är likadan som den vanligtvis varit under de sista tio åren. Han erkänner detta med egen mun, men straxt derefter utbrister han att hans bana är ändad och att döden lagt sin hoend på honom. (Forts.)