Den tyska armen rycker alltjemt fram mot Paris och skall kauske redan i dessa dagar stå utanför den franska hufvudstadens murar, förstärkt med en sjerde arms under kronprinsens af Sachsens befäl. Franska regeringen har genom inrikesministern Chevreau derom underrättat landets representation, lagstiftande församlingen, inom hvilken stormiga uppträden egt rum, de der förefalla vämjeliga och skulle i ett annat land anses landsförrädiska i en stund, då hufvudstaden hotas af en öfvermodig fiende och landets egen maktställning står på spel. Det är kejsardömet, som venstern vill komma åt, och i sin ifver vill den icke ge sig till tåls, tills kampen mot fienden är förbi, utan vill, om ock fäderneslandets ställning skall uppoffras, begagna det ödesdigra ögonblicket till att tränga bort Napoleon, kanske för att sedan sluta en neslig fred med fienden i sjelfva Paris. Preussarnes plan går ock ut härpå, och man är hos dem på det bestämdaste öfvertygad om, att man icke skall göra något allvarligt försök att försvara Paris, utan, som sagdt, tör republikens drmbilli offra fäderneslandets maktställning. Naturl gtvis skall regeringen under Palikao och general Trochu, befalhatvaren öfver trupperna i Paris, göra allt, hvad i deras makt står, för att hålla dessa splittringslidelser i tygeln. Huruvida de skola lyckas, det blir en annan sak. Men — spörjer en pariserkorresp. till ÅTmes— hvem skall följa på Palikao och Trochu, ifall de bli omöjliga? Vi lefva i en atmosfer, som förbrukar mån myc