Göteborgsposten – 27 augusti 1870, sida 1

111——77— lhW—älälllaOcOQOl——öb-f Med kristligt mod, så vidt jag vet Och hvad har Belzebub att , skaffa med kronans vigda majestät Nej, vaknen jordens alla slägter, Till kamp i jordens gyllne sken (Sakta kampen lilla!) Till kamp igenom nattens väkter! Döp om dig medborgsman till Hektor, Till Brutus eller Demasthen (eller uggisten?), Lär besten fly med krökta knän (ja, lär honom det, den som kan!), Slå draken tills han viker hän. Stor sak i thronen och dess läkter! Hvad gör det väl om protogen (fotogån?) Deroppe ramlar med protektor (prorektor?) Och vältras in i mausolen. Det dröjer, skulle vi tro, länge innan man tår läsa maken till gallimatias. Från Upsala berättas att man der vänta: att i Lördags få se en af de aderton i Svenska Akademien — i Fyrisån. Vi mena k. bibliotekarien J. E. Rydqvist, som då skulle ba mottagit jubel-simmagisters-kransen. Men hr Rydqvist kom aldrig dit. Nej, han har, minsann, tagit sig vatten öfver hufvudet ändå — med Svenska Akademiens ordbok. Apropos bad! I Marstrand, hvarest man nyligen inom badsällskapet beslöt att andra terminens direktion för nöjena uteslutande skulle bestå af herrar, hvilka vid förefallande behof? egde att tillkalla damer, har mani dagarne beslutat om Åindragandet at en badmadam vid bassinen. Stackars madam! Kanske skulle hon dragas in i direktionen för nöjena! Häromdagen trädde vi in till en af våra goda vänner som fuskar i rimmarekonsten. Han lade just pennan ifrån sig, då vi trädde ötver tröskeln och ropade med belåten min: ör på, bror! Här ska du få höra min nyaste dikt. Och han läste: I Sommarns dagar stolt jag Dig försköt, När Hösten nalkas, tar jag Dig tillbaka Och all den sällhet, som jag fordom njöt, Ännu en gång Du huldt mig låter smaka! Som förr Du troget smyger till min barm, Omkring mitt lif som förr Du vekt Dig slingrar. Är natten kall Du ömt mig håller varm Och alla inre qval du tröstrikt skingrar! Nå, hvad tycks: — Åh jo, rätt näpet, rätt glödande, och öfverskriften. Till Laura? Till Julia? Till Amanda? Hvaba? — Ha, ha, ha! skrattade vår vän, fattade pennan och skref med stora bokstäfver öfver poewet: 7Till min gamla ylletröja!