Göteborgsposten – 26 augusti 1870, sida 2

fall den lögnens ande gifver vittnesbörd, som nu frammanar och lössläpper de vildaste lidelser. Vedervärdiga äro scenerna inom Frankrikes hufvudstad under den sig närmande katastrofen. En ihålig patos vädjar förgäfves till patriotismen. Denna har med rubbandet af de sedliga grundvalarne inom Frankrikes offentliga lif der förlorat sin ädlaste halt. Partiernas fanatism och det upphetsade racehatet förmå ej ersätta patriotismen. Folkrättsvidriga handlingar mot fredliga tyska innevånare, ogerningar, hvilka framkallas genom lidelsernas lössläppande i krigförandet, äro deras följder och brännmärka Frankrike i alla kulturfolks ögon. Huru välgörande och upphöjande är deremot icke blicken, om vi rikta ögat på vårt eget fädernesland och dess söner! Tyska män och tyska ynglingar gå gladt och med segerns tillförsigt i oflerdöden. — Ingen viker inför fienden — ingen från den herrliga, sedliga manstukt, hvars symbol de preussiska fanorna städse varit och hvilken uppfyller en hvar af våra tyska krigare. Vårt folk i hemmet låter baneren och fanorna svaja efter segrarne med stolt glädje, men äfven med allvar och värdighet samt stum smärta! Om dess ädlaste falla, har det dock en tröst! Förgäfves skall denna heliga strid icke åter utkämpas såsom af våra fäder mot ett af herrsklystnad och öfvermod fullt folk, hvilket plundrat Tyskland på dess herrligaste trakter, i århundraden fräckt hotat det, satt det i fara och försökt att förödmjuka det. Herren, som för våra härskaror till seger öfver lögn och osedlighet, Han skall i sin nåd tillse, att våra ädla offer icke falla förgäfves. Han skall välsigna vår konungslige krigsherre med silfverhåren, så att det må vara honom förunnadt, att i hjertat af Europa grunda en varaktig folkfred genom ett stort, enigt, tyskt fädernesland, såsom en härd för gudsfruktan, ädla seder och en sann frihet. Gud bjude et! De preussiska statsmännen ha alltid varit kända tör sin sariseism; men aldrig ha vi förr sett något så hädiskt som dessa fromlerifraser, i hvilka deras politik insveper planer på tagandet af Elsass och Lothringen samt Sydtysklands indragande under den tyska kejsarkronan, allt under en skenhelig skrymtan och en sjelfrättfärdighet, som ingifver allt annat än sympati. Från Bazaine höres intet, och det skall väl förbli tyst på den kanten en tid. Militärskriftställare mena, att han svårligen kan uppehålla sig i Metz mer än 14 dagar, under hvilka hans slutliga öde måste afgöras. Den stora tyska arme, som han håller engagerad kring Metz, börjar redan låta afdelningar ströfva omkring i landet, antagligen för att anskaffa lifsmedel. Sådana trupper ha redan varit synliga utanför Verdun, som är provianterad för 114 månad. För preussarne kan det bli betänkligt nog, att ha en så väldig styrka engagerad vid Metz, om den franska patriotismen reser sig tillräckligt snabbt och mäktigt, för att nedbryta kronprinsens arms. Man synes å preussarnes sida räkna på, att Metz snart skall gifva sig, och på anländande betydliga förstärkningar, kanske äfven på en revolution i Paris -men detta kan slå fel. De preussiska bulletinerna från Strasbourg synas vilja framhålla, att denna tästning skall snart vara intagen. Härmed torde dock komma att dröja, ty Strasbourgergarnisonen skall försvara sig med kraft och gör det äfven; och så länge Strasbourg ännu är franskt, likasom Metz, äro hvarken Elsass eller Lothringen faktiskt i preussarnes våld, buru många guvernörer de än må tillsätta derstädes, och huru många fogdar de än må utnämna, för att der utpressa skatter, hvilka skola, enl. ett kongl. dekret, afsändas till skattkammaren i Berlin. För Frankrikes framtid skall det vara af vigt, om blott Pariserbefolkningen kan förhålla sig Jugn och för fosterlandets skull uppoffra iure oenighetslust, ty detär obestridligen 1 den som preussarne spekulera. General Schmitz har blifvit utnämnd till chef för generalstaben hos guvernören i Paris general Trochu, och overste Foy till souschef. Högqvarteret är uppslaget i konseljpresiden tens hotel i Louvren. Prins Napoleon medför på siu resa til Italien ett vigugt uppdrag. Franske krigsministern Palikao har inom lagstiftande församlingen yttrat: Stämningen hos befolkningen i de af fienden öfversvämmade delarne af landet är förträfflig. En depesch, som jag mottagit, meddelar mig, att i en by, vid hvilken en afdelning dragoner företog en rekognoscering, ha bönderna, organiserade på militäriskt vis såsom skarpskyttar, ryckt fram och skjutit 10 dragoner samt tagit en del af de återstående till fånga (lifligt bifall). Jag har framdragit denna omstandighet såsom ett efterföljansvärdt exempel för alla fransmän. Alla byar och andra orter ha tått befallning att ringa allarm vid preussarnes ankomst. Enligt några uppgifter har Ollivier svårt insjuknat i hjernteber, enl. andra har han lemnat Frankrike. Grefven af Chambord har ställt sitt slott till franska regeringens törtogande för emottagande at sårade. Det innehåller ej mindre än 440 rum; at dessa äro 300 omöblerade, men de ha dock alla eldstäder och kunna DGGeeeeand! : QGAAA UCHAHA. anv