Göteborgsposten – 26 augusti 1870, sida 2

Mr Sheldon återvände till sitt åkdon och lät köra sig till telegrafbyrån. Det skenbara motivet för hans besök i Grays-inn var en tillräcklig ursäkt för att han följde brodern i spåren. Det var en af de de småaffärer som den äldre brodern emellanåt öfverlemnade åt den yngre. När åkdonet hunnit fram midtför telegrafhuset, försvann George Sheldons gestalt in på en liten gård bredvid byggnaden. I stället för att följa efter honom, gick Philip Sheldon rakt in i byrån. Mottogningsrummet var folktomt. På läskpapperet på ett af borden varseblef han en bläckplump som ännu ej torkat. Han satte sig ner och började noga granska läskpapperet. — Jag trodde det, mumlade vexelmäklaren då han isenkände aftrycket af sin brors handstil på läskpapperet. Telegrammet hade skrifvits med tung hand och grof penna samt lemnat ett tydligt aftryck af innehållet på läskpapperet. Här och der stodo orden klara oeh tydliga; här och der fanns endast en och annan tydlig bokstaf bland några brutna hieroglyfer. Mr Sheldon var van att uttyda ganska svårlästa handlingar, och vid detta tillfälle kunde han tolka det hufvudsakliga af telegrammet, om också ett eller annat ord undgick honom. Penningar erbjödos åt en man vid namn Goodge för vissa bref. Han kände sin brors affärer tillräckligt väl för att veta att dessa bref, för hvilka penningar erbjödos, måste vara bref af vigt vid spaningen efter någon laglig arftagare. Så till vida var allt enkelt och klart; men längre kom han heller ej. Hvar